bebelle

Mina cupcakes blev fantastiskt jävla skit bra. SMARR SMARR SMARR säger det, så är alla slut.
Nej, faktiskt inte. De är så mäktiga att inte ens jag orkar äta två i rad. Och då är det ändå jag, kakmonstret in real life vi pratar om. SÅ mäktiga är de.

Så nu ska jag på promenad med Harald. Vi ska powerwalka. Det vet hon inte än, hon tror vi ska gå en vanlig promenad. Och när jag säger att vi ska powerwalka kommer hon sucka och stånka i 120km/h och begära paus i alla fall var tjugonde meter. Precis som jag också hade gjort, om inte en ond fe suttit på min axel och berättat för mig att om en månad ska jag gå halvnaken på stränderna i costa brava. My kom i och för sig på en bra sak idag när vi åt på Papadam för miljonte gången (Den här gången låtsaskollade vi inte ens på de andra alternativen på menyn utan beställde en Chicken Tikka Masala direkt) , nämligen, att alla kommer vara så bakis på sträderna att ingen kommer orka kolla på dallrande lår. Och även om de orkar, kommer de förmodligen se dubbelt ändå så det spelar ingen roll.

Hur som helst, tänkte jag ta en tur i Glumslöv, med Harald, och dela ut cupcakes till människor jag gillar. För när jag gillar så GILLAR jag.