bebelle

Jag styr mina steg bort från Kullagatan i ett väldigt tempo, endast klädd i strumpbyxor och tjocketröja. Såg mig själv, och framförallt min klänning i spegeln på H&M. Tänkte: va fan tänkte jag med när jag när drog denna klänning över huvudet imorse? Så jag tog av den och la den i väskan. Det har egentligen inte hit att göra det är bara en grej man kan göra som Björn Gustavsson säger.

Hur som helst, eftersom mina knän har bestämt sig för att göra oerhörda smärprotester så fort jag springer går jag så snabbt jag bara kan mot knutpunkten för att hinna med mitt tåg . Lyckas komma fram några sekunder innan dörrarna stängs, slänger mig andfådd ner i en stol och andas ut.

Mitt emot mig sitter en man i trettioårsåldern. Jag synar honom lite snabbt för att få en uppfattning om vem han är, tatuering på handleden, svartklädd, en chailatte i handen och en stor Walkman. Vem har fortfarande en Walkman? Tänker jag då jag ser honom peka på mina hörlurar. Jag tar ur dem ur öronen och han frågar vänligt om jag kan passa hans saker när han besöker "det hemliga rummet" Javisst! Säger jag och blir förvånad över att någon främmande person faktiskt litar på mig, nåja, så farlig ser jag kanske inte ut...

När han kommer tillbaka tar han upp ett plopp ur väskan, öppnar det, och bjuder på mig. Ja tack säger jag, ännu mer förvånad. Vem är denna människa? Han litar (Gud förbjude!) på människor och är dessutom inte snål!

Så vi sitter där och tuggar på våra plopp då "Nästa, Glumslöv" ropas ut i högtalarna och jag samlar ihop mina grejer. Då tittar han på mig igen, ler stort och säger "Du, ha ett bra liv".

Ett ovanligt möte med en ovanlig person. Van som man är vid att alla sätter sig på varsitt säte på bussen, inte säger ett ljud till varandra och absolut inte litar på någon går jag leende därifrån och tänker på hur lätt det är, att sprida lite glädje. Jag tänker på hur han endast har tagit del av 12 minuter i mitt liv men ändå lyckats lämna ett avtryck istället för att gå obemärkt förbi som alla andra människor man möter varje dag gör.

I förste klass blev jag kär för första gången. Han var lång, brunhårig, brunögd och alla tjejers dröm. Vi kan kalla honom F. Vi inledde en liten romans som i stort sätt gick ut på att jag snodde min brors favorit leksaker och gav till honom och att vi gjorde långtradare (en puss som varar länge) i lekstugan på skolan.

När F bestämde sig för att vara ihop med 5 tjejer samtidigt, eftersom han faktiskt kunde, förde jag över min romans på hans bror, som var ett år äldre än mig. Vi kan kalla honom J. Han var också lång, brunögd och brunhårig och jag tvingade honom att vara ihop med min bästa vän samtidigt.

Min nästa kärlek varade från och till i många år. Ännu en lång, brunhårig och brunögd man. Han var min brors vän och tre år äldre än mig. När han följde med till vår sommarstuga en vecka sov jag bredvid honom på en luftmadrass och såg nästan honom naken. Han lovade mig att han skulle krama mig om jag lärde mig ett trick på en skateboard. Så jag åkte till Stadium, och köpte mig en skateboard. Jag övade dagarna långa med min dåvarande bästa vän men när hon ramlade och bröt benet la jag brädan på hyllan och likaså R, som vi kan kalla honom.

Därefter blev jag tjock och olycklig i ett par år och hade inte några större framgångar på kärleksfronten förrän jag började utforska herrarna i Glumslöv. Först ut var C, min första blonda kärlek. Med honom såg jag min första American Pie film och han gav mig också min första kyss och lärde mig allt om sex (Teoretiskt). Min kärlek till C var väldigt stark men tyvärr var hans kärlek till min bästa vän större!

Så jag föll för V. Jag var en tönt, han var en tönt. Tillsammans kollade vi på skräckfilmer och spelade tv-spel. Jag skrev oändliga texter om honom i min dagbok men vi hann inte utveckla vårat "förhållande" så mycket eftersom han tog sitt pick och pack och flyttade.

Jag började sexan och föll pladask för en viss italienare. Vi hade kuddkrig och vattenkrig tillsammans, egentligen bara som ursäkter för att vi skulle få råka ta lite på varandra. När vi var någon millimeter från att bli ett par dundrade alltihop samman och jag var alldeles förkrossad. Jag och mina dåvarande vänner sjöng ?All by my self? tillsammans samtidigt som vi dansade tryckare med varsin nallebjörn och hatade våra liv.

Men en vacker dag visade min vän Cajsa mig en lunarpresentation av en söt kille i Halmstad och ingen av oss visste hur radikalt mitt liv skulle förändras av att hon gjorde detta.

För att göra en lång historia kort kan man säga att vi fattade tyckte för varandra efter diverse gästboksinlägg och konversationer på msn. Jag lärde känna alla hans vänner och de lärde känna mina. När längtan blev för stor rymde jag och en vän till Halmstad. L som vi får kalla honom och jag var tillsammans i nio mycket märkliga månader, då jag dessutom samtidigt var intresserad och ganska flirtig med x antal andra killar i Halmstad. En av dem var jag snabb att lägga beslag på efter att jag dumpat L. Honom kan vi kalla M. Jag och M hade ett väldigt passionerat och öppet ?förhållande? som endast bestod av att vi delade på varandras kroppar så mycket vi orkade tills han sa att han inte ville ha ett långdistansförhållande och ?dumpade? mig.

Ungefär då trädde S in i bilden, ännu en Halmstadkille. Vi träffades på en fest där jag ljög om min ålder och på natten följde jag med honom hem med tanken att han glömmer mig imorgon. Men han gick och blev kär i mig och förvandlades snabbt till något jag skulle vilja kalla stalker. När jag gjorde slut på det vi aldrig haft såg han till att skicka iväg mail om vilken hemsk människa jag var till mina framtida fångster så att de blev livrädda och sprang iväg.

När jag prövat mina vingar i Halmstad ett tag dök det plötsligt upp någon på hemmaplan som egentligen funnits där hela tiden. Mannen med de runda Harry Potter glasögonen hade plötsligt blivit lång och snygg. Med gigantiska händer, lena och varma läppar och stora bruna ögon började Filip på mig på fall. Vi låste in oss på toaletter på diverse fester och hånglade men dagen efter låtsades vi som om inget hänt. När detta upprepats x antal gånger och vi började göra märkliga saker för att få vara ensamma med varandra kom han fram till att han faktiskt tyckte om mig. Jag var mycket osäker till en början men vipps! 3 år senare dunkar mitt hjärta fortfarande för samme långe, brunhårige och brunögde man.