Lousy Lou

image87

Peace&Love vs. Roskilde

PEACE&LOVE har släppt 12 nya band.

1. HÅKAN HELLSTRÖM!
2. Mando Diao
3. The Hellacopters
4. Cansei De Ser Sexy (BRA)
5. The Wombats (UK)
6. Adam Tensta
7. Billie The Vision And The Dancers
8. Andi Almqvist
9. Britta Persson
10. Johnossi
11. Pascal
12. Neverstore

Plötsligt blev det väldigt jobbigt för mig.
Håkan Hellström på festival... oj,oj,oj.

A MONKEY NEEDS TO DANCE AND SO DO I!

image86

Foto: Louise Sjörumpa

Fler bilder från dagens iskalla fotografering kommer, tills dess bör ni lyssna på SAVE ROOM med John Legend. Den är skön.

Dotted

image85Idag gjorde jag mina första riktiga second hand fynd som jag är riktigt nöjd med! För 70 riksdaler köpte jag 3 kjolar som jag förvandlat till klänningar (den ena ser ni på bilden), ett svart skärp och en gul regnjacka av den sort som överlever ett regnigt roskilde.

Min fina militärjacka klarade 2 dagar på roskilde förra året och jag var verkligen inte den enda som fick sina regnkläder förstörda. Den ENDA regnjacka som klarade sig var Filips. Så nu har jag köpte en liknande.

På tal om roskilde lutar det nog åt att jag kommer placera mig själv där i år igen. Vilket du också borde göra. Vädret kan ju omöjligt bli lika jävligt igen. Om bara solen lyser över roskilde, så är det en av världens härligaste ställen att vara på.


Jag har även kört bil. Men Filip. Sug på den du.

Underneath the covers

Somnar tätt intill väggen eftersom Filip är mycket angelägen om att jag inte ska bli smittad av hans förkylning.
Vaknar sedan mitt i natten av två jätte armar som omsluter mig. Filip drar mig intill sig och mumlar något som låter som "mmmm". Han sover. Jag ligger tryggt i hans varma famn.
Jag ler lite för mig själv och somnar om.

Livet är bra fint ibland.

Falafel á la Roskilde

När jag en ösregning och allmänt lerig dag på roskilde var hungrig som en varg och inte orkade släpa mig så långt i leran, bestämde jag mig för att köpa min livs första falafel. Det mina vänner, en klart underskattad maträtt.
Jag sa till pappa i veckan att jag gärna skulle vilja pröva att göra mina egna och vipps! så har vi allt man behöver till att rulla små falaffelbullar och pitabröd och hela kalaset.

Så ikväll bjuder jag på falafel. (Det är dessutom gjort på kikärtor, alltså, det är nyttigt och skitgott och inte nyttigt och skitäckligt som mycket nyttigt är)

Hej, jag skulle vilja köpa allt ni har med socker. Ja, allt.

Idag har jag tränat. Och det var så jobbigt att jag överväger att klippa sönder mitt träningskort och aldrig mer besöka friskis&svettis. När detta är gjort tänker jag att styra mina steg in MacDonalds och frossa. Därefter ska jag gå till Tasty house och köpa allt vad godis heter och när jag ändå är i farten kan jag ju alltid svänga inom ett bageri och köpa allt de har med socker i.

Mmmmmm.

Respekt åt telefonförsäljare?

På tåget hem läser jag metros insändare & finner en märklig en.

Det är en f.d. telefonförsäljare som klagar på att hon ofta möttes av otrevliga privatpersoner och menar att vi ska visa telefonförsäljarna RESPEKT.

När telefonförsäljare ringer hem till en på fredagskvällarna runt 7, då otrevliga privatpersoner som min familj sitter och äter tillsammans och faktiskt inte vill köpa något eller höra något om något vi borde köpa så har det gått för långt tycker jag. Om jag ska köpa något går jag och köper det. Reklamen jag ser i tidningar och tv och överallt runt omkring mig räcker och blir över. Jag tycker inte att ni ska ha några rättigheter alls att ringa HEM till oss.

Ni tvingar er på oss i våra egna hem och ber oss visa er respekt.

Jössös.

Ni som tagit över min kropp: keep up the good work!

Idag är det en bra dag. Jag har fått reda på att jag höjt mig i naturkunskap. Det enda ämne förutom matte som jag inte kan begripa mig på. Jag har gått och höjt mig till ett VG, ett starkt VG dessutom och kan "slappna av" eftersom jag är rätt safe där jag ligger och det är heller ingen omöjligt att klämma till ett MVG.

Come again? MVG? I naturkunskap? Jag?
Jag har vaknat upp på rätt sida i år och det är en sak som är säker.

Förra året kändes det rätt naturligt att träna ca 1 gång om året (jag tror att jag faktiskt inte ens tränade en enda gång förra året). Nu? Ja, jag vet faktiskt inte vad som hänt med mig och börjar överväga möjligheten att jag blivit mentalt skadad på något vis, eventuellt hypnotiserad. Eller kidnappad av högre makter.

Idag gick jag ifrån mitt spinningpass fullkomligt utkörd och under själva passet tittade jag ner på mina ben som cyklade i ett väldans tempo och det hela kändes mycket overkligt. Det kändes inte som mina ben. Det kändes inte som om det var jag som cyklade. De benen som tillhörde mig en gång i tiden låg helst i soffan.

Den enda sunda förklaringen till detta är att jag blivit kidnappad av högre makter. Högre makter som uppenbarligen tycker att jag borde bli vältränad. Och äta salladsblad! HÖR OCH HÄPNA! Jag åt salladsblad idag.
Som "världens sämsta vegetarian" är detta stora framsteg.

Ett skönt låttips som ej bör missas: Billie the vision and the dancers - Do you remember


Entering the walk of fame

DAMER & HERRAR.

Louise also know as toalettdykarn fick ett trevligt samtal idag från Landskronaposten efter att vi suttit och skickat ut ca 50 mail angående vårat projektarbete. Självklart nappade de direkt, hade jag kunnat säga men det känns lite mer så här: DE NAPPADE! FATTAR NI? WIIEHO!

Repotage, intervjuer, fotografering. Vi kommer bli kändisar.

So long Zoe

Killing Zoe har slutat blogga, det hela är mycket tragiskt. Hon är en riktigt kvinna och jag gillar när riktiga kvinnor berättar om sina liv så fruktansvärt bra som hon gör. Om ni fortfarande inte klickat in er på hennes blogg kan ni ju alltid göra det nu: http://www.killing-zoe.blogspot.com/

Och för att citera Isak (kille på ca 3 år) ställer jag er den enda viktiga frågan här i livet:

Ska vi klä av oss nakna och leka tjockisar?

Ångest deluxe

Åh, vad ni är hopplösa. (Eller så är det jag som är hopplös)
Alla har en plan. Vi är 18 år och alla har en plan. Alla utom jag.

Det är mycket sorgligt att jag inte ingår i någon av dem.
Och att jag inte finner någon som kan ingå i mina.

Thailand för sjutton. Leva livet i ett paradis för 20 kr om dagen.
Visst måste det finnas någon som vill dela detta med mig?

Ångest?Jag? Inte då.

Livet efter studenten. Det ständiga samtalsämnet, jag vet, men hur mycket jag än grubblar på det verkar jag aldrig bli färdig. Jag har i alla fall kommit fram till en sak. Att jag inte tänker plugga vidare i höst, det får vänta - Endast Gud vet hur länge. Efter skolan vill jag börja jobba som en dåre så att jag har skrapat ihop ordentligt med pengar för att kunna åka iväg lagom tills snön faller och vara borta en månad eller två.

Australien har ju legat överst på min lista i evigheter (eller sen jag började läsa silverfisken) och sen så har vi ju Thailand och Indien som bubblare. Indien gick inte hem hos mina föräldrar som mycket hellre ser mig åka till Australien eller till Thailand.

Jag har bara ett problem. Jag vill inte, och får inte, åka ensam.
Så vem tusan ska jag åka med?
Vem har lust att glida runt med mig i Thailand eller i Australien i höst/vinter?

Det här med mat... igen.

Vad jag gör när jag inte har något att göra men känner ett starkt behov av att faktiskt göra någonting?

Jag letar recept på internet för att få lite inspiration och går upp i köket. På plats blir det lite av varje... idag har jag slagit på stort och gjort en björnbärspaj och förberett quorn bitar som ligger och gottar sig en god (hoppas jag) marinad.

Säg mig, är jag alldeles från vettet eller är det så här alla hyffsat normala 18-åringar gillar att spendera söndagarna?

Choklad, håll dig borta.

Kommer ner till datorn och ser två halvtomma chokladformar.
Ser mig själv framför mig, som sitter och äter ur dessa i ett desperat behov av att stilla mitt plötsliga chokladbegär.

Åh fy fan, tänker jag, och kastar ner resten i soptunnan.

Det är söndag. Och jag vill inte äta choklad igen på mycket, mycket lång tid.

Choklad

Någon? Snälla? Nu?

Jag har ett enormt begär efter choklad just nu. Herregud, nu måste jag gå på jakt i huset.
I'll be back.

Are you from round here?

 How do you do?
I'd like to talk about that.

image80

Hokuspokus

Ni som inte tror på liv efter döden, andlighet, spöken, medier och allt annat "hokuspokus", bör sluta läsa nu för jag har ingen lust att försvara mig inför människor som inte kan ha fel.

Jag är övertygad om att allt jag nämnde ovan existerar, men går inte på vilket smörja som helst och är alltid noga med att ifrågasätta "hokuspokus".

Innan jag började på Campeon hade jag kontakt med en framtidsteller från Danmark som föreslog att jag skulle studera kommunikation, som sa att jag i mitt liv skulle hamna både framför och bakom kameran och hon yrade även något om filmregissör. (Nu sitter ni nog och rynkar på näsan men det struntar jag i, jag förmedlar bara vad hon sa).

Mamma har idag varit hos ännu en dam och pratat. Med sig hade hon en bild på hela familjen. Hon har aldrig träffat mamma och mamma berättade ingenting om oss och med tanke på vad hon har sagt utifrån vad hon visste kan jag inte göra annat än att tappa hakan. Jag vet inte om det är lämpligt att ta upp vad hon sa här, men om ni är intresserade kan jag berätta för er personligen.

Det jag kan säga av det hon sa om mig är att hon sa att jag behövde bli omhändertagen lite till, sen skulle jag sticka iväg. Att jag ligger inne och ruvar på enorm kreativitet och är mycket konstnärlig men detta kommer inte visa sig än och hör och häpna! Hon såg mig som filmregissör. IGEN! Och jag som inte är det minsta intresserad av film. Mamma sa detta till henne också och då sa hon att det vet hon, men det kommer visa sig när jag är äldre.

Säga vad man vill om detta men nu ska mamma boka en tid för mig hos denna dam för att klämma ut ännu mer information om min käre vän framtiden.


För vi ska ta studenten! Fy fan, vad vi är bra.

Jag hade sovit 12½ timme när jag rycktes ur min dröm där jag blev jagad av noshörningar och tappade kortlekar i vattnet och precis skulle slänga en burk äppelmos på en kille Sandy var arg på. Filip ringde och halvsovande förde jag en mycket trevlig konversation med honom för att sedan svepa min gröna morgonrock om mig, gå ner och sätta mig här och se:

SANDY HAR BESTÄLLT STUDENTFLAK till henne, mig, Emelie, Mysart, Lisart, och Caroline.
Heliga bananer! Den 5 juni. 139 dagar. Det här mina vänner, kommer bli en dag vi sent kommer glömma. Det känner jag ändå ner i tåspetsarna och med tanke på min historia nedan (ett urklipp ur min förhoppningsvis kommande framtid) så längtar jag hysteriskt mycket.

Att fånga en fjäril


image75
Jag vaknar stilla upp av att jag sakta guppar, åt höger och åt vänster, som i en vagga. Jag öppnar inte mina ögon än utan drar upp mina slitna jeans till knäna. Drar benen över kanten på båten så att mina tår precis nuddar vattenytan. "Frukost?" säger någon av främmande karaktär som ligger brevid mig på samma sätt, samtidigt som denna person skär upp en stor färsk annanas och ger mig ena halvan. Jag mumlar något till svar och fortsätter låta havet gunga mig. Min vän undrar om jag vet vilken dag det är idag. "Ingen aning" svarar jag och ler. Det spelar ingen roll längre. Min vän reser sig upp, klär av sig naken och hoppar i det turkosa vattnet så att hela båten gungar till och jag tappar min annanas. "Kom igen nu! vi har ännu en dag att ta vara på!" skriker han (det känns bäst att det är en han) till mig, varpå jag drar av mig mina kläder och hoppar i. Tillsammans simmar vi in till stranden igen, skyddar våra nakna kroppar med våra händer när vi springer upp för stranden till vår bongalow där vi spenderat den senaste månaden. Alla bongalows brevid oss tillhör våra vänner och idag ska vi hyra mopeder och åka någonstans. Vi vet inte vart... vet inte hur... vi vet inte hur länge vi ska vara borta... Vi vet bara att vi ska låta vägarna leda oss dit dem vill och se till att bli lyckliga på vägen.

Telefonera mera

Det ringer i telefonen. The telefon. (Mina föräldrar tror inte på bärbara telefoner så vi har en vanlig, som finns på övervåningen, jag sitter på undervåningen)

I en kort sekund tänker jag faktiskt resa mig upp, gå upp för trappan och svara men jag kommer över detta snabbt. Jag tänker inte svara. 99% av alla som faktiskt ringer hem till oss, är telefonförsäljare, elever till mamma eller någon av deras bekanta. Det är aldrig telefon till mig. Och eftersom jag är ensam hemma finns det alltså ingen anledning att svara, om de vill få tag på just mig, kan de ringa min mobil.

Oftast låter det så här vid de få tillfällen jag svarar:
-Hej det är Isabelle
-Heeej jag heter blablablablablablablabla och kommer från blablablabla och ringer för att blablabla som är bra för blablablabla (5minuter senare:) har du Birgitta hemma?
Då hör man mamma viska Försäljare? Inte hemma!
-Nej tyvärr hon är inte hemma just nu.
-JAHA okej när kommer hon då? Imorgon? Okej. Har hon någon mobiltelefon? (de tror inte på mobiltelefoner heller) Inte det? okej. Kan jag nå henne på hennes arbete? Ingen bra idé okej, då återkommer jag en annan dag. Heeeejdå.
-Hej.

Telefonförsäljare - Hur tusan står ni ut med er själva?

Friday lovely friday

Det var en riktig fin kväll igår. Lisart Madonnan bjöd på väldigt god mat och sedan begav vi oss mot staden och gyllene prag. Där träffade vi x antal campeonare och Jonathan och Calle undrade vilka som var det fullaste paret i Helsingborg och kollade lite frågande på mig, Ja... jag har ingen aning.

Sedan drog vi vidare till Tivoli och en helvetisk kö som vi trängde oss i, snabbt och lätt. Herrarna bakom oss visste inte riktigt vad de skulle tycka om detta men kom fram till att det var okej eftersom "Vi är ju faktiskt tjejer".

Väl inne på Tivoli var det dans i vinylen (om jag inte minns helt fel dansades det en del på borden också) som gällde tills ungefär halv 1 då jag kom fram till att jag inte orkade mer och satte mig ner. Då kom Cornelia till min räddning, drog upp mig och beställde en shot till mig, sen var allt som det skulle igen och vi bestämde oss av någon underlig anledning att vi skulle upp på r'nb scenen och dansa som om vi älskade r'nb mest i världen (vilket absolut inte är fallet) så där står vi och skakar på våra rumpor som om vi aldrig gjort annat (detta var riktigt roligt, du borde, om du som jag inte tål r'nb, pröva). Efter en till shot styrde vi våra steg tillbaka till vinylen och där hittade jag alla som bodde i min närhet på roskilde så där dansade vi tills jag var tvungen att bege mig till sista bussen hem.

På denna bussen hittade jag Adam och vi lovade att den som vaknade först i Glumslöv skulle hämta den andra personen, jag somnade redan i ramlösa och vaknade upp till ljudet av ålabodsvägen och klampade hem.

Nu, fortfarande i gårdagens klädsel, ska jag bege mig in till Helsingborg igen och till Sandy för att laga mat till henne, lisart och Emelie.

Adjö.

Dansa efter min pipa

Dagen började dåligt men fortsatte underbart! så pass bra att jag nu sitter här och svänger på höfterna och "sjunger" med i baby love. Jag skulle ju inte ropa hej förrän jag rott i land eller vad jag nu sa så dames et herres: Jag har tränat spinning idag. Ja, du läste rätt. Jag har tränat idag. 45 minuters spinning.

Annars? Just nu är jag väldigt nöjd. Med allt. Livet är fint. Imorgon kommer Sandy, Anna och Lycke hem, detta ska firas med tjejmiddag och utgång. Jag känner på mig att vi kommer vara 3 meter över marken hela kvällen/natten/morgonen imorgon. Ni kommer också känna det.

Jag känner också att jag vill lyfta av hatten för Thomas Öberg. En man av hög klass!
Så här inledde han en spelning i England (tror jag):

"Ja, God afton! Jag måste ta reda på en sak, jag vill veta hur många svenskar det är här, alla som är svenskar gör sig till känna! Okej så håll käften nu, ta ner händerna, det är bra.

Just for you english folks here, let me see your hands.. ya.. okey. I'm gonna speak Swedish so you know that you paid for the real thing you know. But when something important.. when something really important happens I'll let you know in English okey, it's a deal. Det här är Bob hund! this is really important. This is Bob Hund! Och vi är de enda som kan säga det. We are the only ones who can say that!"


Bussfan

Jag bor endast några meter från busshållsplatsen. Eftersom jag ändå envisas med att alltid vara i tid till allting går jag ut senast 07:22 när bussen går 07:27. Det tar ca 15 sekunder att gå dit.

Idag var jag stressad så jag hann inte ut förän 07:25. Då står bussen där, folk går på, allt är som vanligt. När jag är 3 meter från dörrarna så stängs dem rakt framför näsan på mig och bussen kör iväg.

Detta var desutom extrabussen vilket betyder att den "riktiga" gått innan det.

Det är alltså inte jag som missade bussen, bussen missade mig.

Och detta är en väldigt dålig början på min dag. Nu måste jag gå till tåget och sedan gå från knutpunkten.
Det är inte bra att röra på sig, kondition är livsfarligt .

Skånetrafiken

I've got favorite places

image74

Våga vägra bara bröst!

När jag absolut inte har något bättre för mig, klickar jag in på aftonbladet.se och läser lite "nyheter". Denna gången kunde man läsa om en förening eller liknande som kallar sig Bara bröst. "Vårt mål är att väcka debatt om de oskrivna sociala och kulturella regler som sexualiserar och diskriminerar kvinnokroppen."

De tycker att de ska få bada barbröstade på badhus eftersom män får detta och då vore det ju orättvist om inte vi får det... blabla.. inte jämställt...blabla...

Jag blir upprörd när jag läser detta. Ja, killar visar sina bröst när de badar men det är ju för att de inte har några och det hade varit enbart löjligt att de också skulle springa runt i bikiniöverdelar bara för att vi gör det. Jag hade inte velat leva i en 100% jämställd värld där män och kvinnor ser likadana ut bara för att det ska vara rättvist. Jag gillar att det är skillnader på män och kvinnor och då talar jag inte om löner osv. utan om våra kroppar och utseenden.

Hur intressanta hade bröst varit tror ni om vi skulle jämställa dem med männens? Om tio år hade det varit lika kul att se ett par bröst som det är att se någons panna. Ni kanske gillar tanken på att vara osexualiserade och att era män skiter i era bröst men det förstår ni! det gör inte jag. Jag vill vara sexig. Jag vill ha spännande kroppsdelar på min kropp som man endast får ta del av om man kommer riktigt, riktigt nära.

Mäns bröst är fullständigt osexualiserade. Och vi tänder inte på dem. Tycker inte att de är intressanta. Är det erat mål? Att våra bröst ska bli ointressanta? Vi alla vet att det vi inte får se - det vill vi se. Det vi inte får röra - det vill vi röra. Förstör inte denna spänning.

Våga inte förvandla kvinnors underbara kroppar till något jämställt ointressant trams.



Fear of the dark

Legat i soffan och zappat några timmar. Det är mitt fritidsintresse förresten. Om någon skulle fråga "Jaha, och vad gör du på fritiden då?" vilket kan toppa listan över frågor jag inte gillar att få. Jag menar, vad gör man på fritiden?

När man gick i förskolan kanske man kunde svara balett på tisdagar, piano på onsdagar och blockflöjt på torsdagar. Men nu är jag 18 år. Jag sitter vid datorn, jag kollar på tv, jag äter, umgås med mina kära vänner och pussar på min pojkvän. Inga hobbys. Sluta nu och fråga det. Idag köpte jag iofs ett träningskort, så okej, jag kan börja svarar "tränar" istället för att jag kollar på tv.

Saken jag skulle komma till var att jag kollade på NCIS, då mamma och pappar åker till helsingborg. Genast blir det lite mörkare ute, alla ljud omringar mig och jag vågar inte kolla ut genom fönstret eftersom det med all säkerhet står någon där.

Jag kan inte vara ensam och är oerhört lättskrämd. Och det är ett stort problem som jag börjar bli trött på. Filip säger att jag ska öva genom att springa ett varv runt huset när det är mörkt ute. Jag tvivlar starkt på att det vore något för mig alltså... mitt hjärta hade dunkat så fort att det förmodligen hoppat ur min bröstkorg.

Man kan ju vara lite rädd för mörker, men jag är verkligen rädd på riktigt. Vad tusan gör man åt det?

Stars when you shine, you know how I feel!

Skolan började idag ja, sista terminen. Känns sådär. Har suttit och gömt mig i min stol hela dagen, är inte riktigt redo än. Christer börjar med att sätta datum för det kanske största provet man har på Campeon och jag känner plötsligt lite mindre ångest över att ta studenten.

Idag har jag även lyckats ta första steget på den långa resan som kallas börja träna. Jag har nämligen hört mig för på två olika gym om priser och mitt mål är att jag ska träna mitt första pass denna veckan. Det här är stort mina vänner! Men jag ska inte ropa hej förrän jag rott i land eller vad man säger.

Har ni lagt märke till att man ser olika ut i olika provrum? I vissa provrum känner man sig snyggast i hela världen. T.ex. på carlings på kullagatan. Men vissa har ett ljus som får en att stirra på sin egen spegelbild och tänka herregud. Ser jag ut så? Ett exempel på ett sådant provrum finns på Gina Tricot på kullagatan. Och jag gjorde misstaget att gå in där idag. 10 minuter senare gick jag ut rejält nedstämd så jag svängde in på H&M för att för ge självförtoendet en kick.

Styrde mina steg mot underklädesavdelningen och gick sedan och plockade åt mig snygga underkläder i alla möjliga modeller och färger. (Detta är det bästa tipset som finns om man behöver ökat självförtroende snabbt).

250 kronor fattigare men ack så mycket sexigare och gladare vandrade jag sedan vidare till bussen där jag somnade tryggt med Muse's feeling good i öronen.

Alltid ska det handla om pengar

Det kostar 167.000 att läsa till AD på Berghs i två år.

Hejdå Berghs, hej vem vill bli miljonär.

Ska man bli AD på andra sidan jorden?

Letade lite i Stockholm, i Malmö... hamnade i Köpenhamn och nu sitter jag här och läser om att plugga till Art Director på Nya Zeeland. Jag som tyckte att Stockholm var långt borta tycker plötsligt att andra sidan jorden kan vara något.

Vad är det man säger? Sikta mot stjärnorna och landa i trätopparna.

Lost i framtiden

Ett litet skrämmande ord har surrat i mitt huvud de senaste veckorna. Ordet kallas "framtid" och det påstås att det är viktigt att jag skaffar mig en bra sådan. De senaste dagarna har jag tänkt tänkt tänkt och tänkt lite till.

Vad tusan vill jag bli? Vart är jag i höst när alla andra tydligen ska flytta och plugga och lumpa sig till höger och vänster? Vart är jag om 10 år? Frågorna är många och svaren är få. Ytterst få.

Idag vid frukosten pratade jag och mamma om allt jag är intresserad av och detta lyckades vi förkorta rätt rejält till att jag skulle vilja bli Art Director, något med matlagning, inredningsarkitekt eller något med fotografering. Och mitt i allt de där skulle jag vilja vara min egen chef.

Det ultimata förslaget skulle nog vara att jag ägde ett cafe. Där jag kunde laga mat, inreda, ställa ut fotografier och göra min egna reklam för mitt ställe.

Att vistas på ett sånt ställe hela dagarna hade ju varit drömmen. Jössös. Men jag ska nog låta det vara en dröm tills jag är mycket äldre än vad jag är nu och börja med att plugga till Art Director.

Berghs School of Communication är ju lagom lockande. Och kostar lagom mycket. Och ligger i Stockholm. Det här med att vara ensam är ju inte riktigt min grej. Man kan plugga på distans men hur kul är det? Det kan iofs vara rätt bra eftersom man kan jobba samtidigt.

Jag vill in på Berghs. Vilket betyder att jag behöver flytta till Stockholm. Vill du med?

Snälla, hjälp mig i denna djungel.

"Ut med dig! hurru. Din fegis"

Detta är ord som alldeles nyss hördes från min käre fader som gör ett tappert försök att försöka få vår katt att gå utanför dörren. Hon ligger och sover på dörrmattan och hoppas på bättre tider. Hon strejkar helt enkelt.

Hon tittar på en med sorgsna ögon när jag går förbi som säger ungefär: Det är minus ute, det blåser och det ligger ful snö på marken. Snälla, ta bort det. Annars - rör jag mig inte ur fläcken.

Då jag tyvärr inte har övernaturliga krafter ligger hon snällt kvar. Och väntar..

Jag gillar hennes livsstil. Skare va så skare va annars skiter hon i det.


Min sista termin

Katja har varit så vänlig och bestämt hur mitt vardagliga liv kommer se ut tills jag tar studenten.
Hon har också varit så vänlig att sätta in en pubrunda varje torsdag och göra mig ledig varje fredag så jag i lugn och ro kan vila upp mig inför fredagarnas bravader.

Jag vet inte hur jag ska uttrycka min glädje över detta så jag säger bara; VÄNNER! nu jävlar, är torsdagen den nya fredagen på riktigt.

(Detta schema gäller bara oss i omega som läser grafisk)


"Man kan ju inte vara nykter en torsdag"

-Som Sandy skulle sagt.

Ikväll ska jag våga mig utanför min enkla boning igen och ta mig in till stan för att käka på resturang och puba med Lisart och My (Sandy! jag lovar att vi ska skåla för dig och dina torsdagar).

Det vore trevligt om denna busstur inte slutade med att jag blir spräng så alla som känner för att spränga folk idag,
ni får gärna hålla er inne alternativt spränga er själva.

Till er andra: ses vi i dimman?

One big departure

Släng ut julgranen, köp inte mer julmust, ät upp de sista pepparkakorna, lägg ner julskivorna i källaren och börja fylla i beställningar på vårkläder från H&M's katalog. Julen är över, 2oo7 är över och nu tar vi nya tag!

Våren är på ingående, studenten närmar sig och jag har inte avgett ett enda nyårslöfte. Här ska det inte lovas någonting. 2oo8 får överraska mig och ta mig precis vart det vill (gärna till varmare breddgrader).

cause this is the year,
this is the year it all will happen
it's finally here, I have been waiting all my life
there'll be no mistakes
there's just gonna be one big departure
I think I can say without a doubt:
This year is mine

RSS 2.0