C'mon happy lovers, underneath the covers

HARD WORK WORK hela veckan och idag kände jag en liten liten hand som knackade på min rygg, vänder mig om och där står en liten liten flicka som räcker fram en teckning till mig. Hon har ritat lite hjärtan och grejer med glitterpennor också står det ISABEL felstavat och fint "till dej" säger hon och springer iväg.

De är fina de små liven.
Så länge de sitter lungt och fint och inte jävlas.
Nog om barn! barn kan vi prata om igen när jag närmar mig 30.

På lördag bär det av till Köpenhamn med Sandy & Anna,
vi ska hoppa i hotellsängar med varsinn vinflarra i handen och gå ut och göra köpenhamn.
DET mina vänner, det kommer bli grejer det.

Tant Isabelle

Det sitter ett litet laminerat spöke på min tröja som det står ISABELLE på med stora tydliga bokstäver. Under spöket sitter en svart fladdermus med stora farliga röda ögon. (Filip sa att det mest såg ut som en svart utriven pappersbit som någon klistrat ögon på, tack för den!)

Det bästa med att sitta och klippa spöken, pumpor och fladdermöss med barn hela lovet är inte att jag får 80kr/h. Nej, det är utan tvekan att bli kallad Tant.

"Fråga den snälla tanten om hon kan hjälpa dig och klippa"
"Fråga tanten där om hur du ska göra"
"Tanten där borta vet säkert var dem finns"

Fredagens bravader!

image30

Campeone!

Har ni sett reklamfilmen för Campeon? om inte så borde ni det. Den är verkligen skit bra!
Filmen hittar ni här:

http://www.campeon.se/infofilm.html

Nöden kräver handling

Vi gör "jag" böcker på Grafisk som ska innehålla minst 12 sidor med bilder och text på/om oss själva . Vilket betyder att jag får fotografera mig själv hur mycket jag vill utan att någon har något som helst att säga till om. It's nice, I like!

image28

Torsdag

Vaknade av att jag mår illa som tusan och tillbringar en stund på att ignorera denna känsla och somna om, vilket jag lyckades med och  några timmar senare vaknar jag igen och mår toppen! Min kropp beter sig lite lite märkligt av någon konstig anledning men nu sitter jag här, redo att bege mig till skolan några timmar försent.

Idag slinker min lön in på kontot, imorgon ska vi natt bowla och dricka drinkar, på lördag blir det mys och på söndag blir det mer drinkar och konsert. En fin fin helg med andra ord!

Komplimang-era mera!

I tjejgäng och i vänskapskretsar tycker jag att det är rysligt vanligt att tjejer inte uppmuntrar varandra. De ger inte komplimanger för att de är avundsjuka eller inte vill unna någon annan den glädjen utan vill själva bara ha, ha och ha. De själva ska vara störst, bäst och vackrast och är aldrig sena med att påpeka hur snygga de själva är (visst är det bra med självförtroende men allting kan ju gå över styr).
Att få komplimanger och bli uppmuntrad av sina tjejkompisar har inte tidigare varit en del av min vardag.

Men det har blivit ändring på det nu. Tack vare Sandy, Lisa, My, Emelie och Anna som alla är exempel på tjejer som är snygga som få men som inte drar sig för att uppmuntra andra tjejer och på så sätt förgyller de andras vardag. De tar och ger och i längden får de i alla fall mig att känna mig rätt fin emellanåt!

Det gillar vi! och jag tycker att alla tjejer borde börja uppskatta varandra mer och inte hata varandra p.ga. att de är "snyggare" eller "bättre" på något sätt.

Plug in baby

Imorgon spelar MUSE i köpenhamn. I publiken kommer det stå ca 15000 förväntansfulla främmande människor.
De kommer spela skiten ur allihop.

De kommer spela starlight och alla kommer skrika med när han sjunger "I just want to hold you in my arms"
Världens kanske sexigaste intro kommer spelas (time is running out) och folk kommer jubla
När Stockholm syndrome spelas kommer alla flyga runder i ett väldans tempo och värst av allt, är att JAG, jag kommer inte vara där.

Fan

Lite funderingar kring vår yngre generation

Jag är rädd för mina medmänniskor. Ibland vill man bara gå fram till vissa personer, ruska om dem och skrika: HUR? HUR TÄNKER DU? och framförallt VARFÖR?

Var nyss inne på den bilddagbok på internet man inte tror existerar. Det är en 14 årig tjej som har fyllt sina dagar med bilder på sig själv som hon tagit med en taskig cam. En bild föreställer henne själv när hon sitter och trycker ihop sina bröst i en väldigt urringad tröja. Detta toppar hon med en bildtext som frågar om vi tycker att hennes tröja är urringad samt att hon har tråkigt.

Samma sak när man går förbi nyblivna tonåringar med en cigarett i handen. De darrar lite lätt på fingrarna, tar snabba blåss om och om igen snabbt ut snabbt in. Det står skrivet i deras pannor hur äckligt och fel de tycker att det är. Men de liksom tvingar sig själva, måste ha uppmärksamhet, måste passa in, måste få bekräftelse, måste, måste, måste.

Hur gick det så fel i vårat söta lilla samhälle att en ung flicka sitter och visar sig på internet i en tröja som hon vet om är väldigt urrigand med all säkerhet. Varför vill hon ha urringningen bekräftad? varför känner hon att hon behöver göra så för att få uppmärksamhet?

12 åringar som skär sig i armarna och skriver kilometer långa texter om hur dåligt de mår kan man också lägga till i denna kategorin. I mina ögon är de en stor samlig vilsna själar i desperat behov av att få lite kärlek. Killar som vill veta att de är coola och tjejer som skulle behöva förstå att man inte behöver klä av sig för att bli älskad.

Vi var rätt sorgliga själva i den åldern, jag kan själv bidra med lysande exempel men nu känns det som om att de går över styr med sitt sökande på allt vad de nu behöver. Eller, är det bara jag som känner så här?


Idag unnar jag mig

Dagens idrottslektion var så krävande att de flesta av oss sedan satt i omklädningsrummet och höll upp våra darrande händer samtidigt som vi fyllde våra svettiga kroppar med vatten.  Det var så pass jobbigt att jag och my kände att vi var värda en kaka på waynes efteråt. Med extra vaniljsås.

Sedan var jag värd en ny klänning.
Och ett litet skissblock.
Jag beundrar mig själv och min förmåga att spara på de små slantar jag har kvar.

Recept på en helt vanlig jävla kaka!

ETT ÄGGHELVETE
EN DL SUR MJÖLK
SÅ LITE SMÖR SOM MÖJLIGT
SOCKER
INGEN JÄVLA MANDEL I ALLA FALL
2 DL BAKPULVER
ETT PAKET FULA RUSSIN

FYLLNING:
EN DL VANILJSOCKER
1 MELON ELLER NÅGOT ANNAT
MYCKET SPRIT

HÄLL NÄSTAN ALLT I EN BUNKJÄVEL OCH KÖR MED ELVISP I EN TIMME.
GRÄDDA DIREKT I SKÅLEN, SKIT I ATT SMÖRA OCH BRÖA, KAKHELVETET FASTNAR ÄNDÅ.
DUKA UTAV BARA FAN FÖR ATT SNABBT FÅ UT SKITEN PÅ MATBORDET. GARNERA MED KROSSADE MELONBITAR OCH SPRIT. OM KAKAN INTE LOSSNAR, SLÄNG UT BUNKHELVETET GENOM FÖNSTRET OCH DRICK UPP SPRITEN!

Årets första och sista outfit

Ska det vara oversize så ska det!

image27

Heja mig

Idag satte jag upp olika mål till mig själv och gav mig tusan på att jag faktiskt skulle göra dem för en gångs skull.
  • Grov städa mitt rum samt min garderob
  • Skriva en utförlig projektarbetes skiss till Kenneth
  • Fixa färdigt bilderna till Bosse
Och nu har jag lyckats göra färdigt allt. Jävlar, vad nöjd jag är med mig själv. Fick även tillbaka ett prov med MVG resultat på vilket känns väldigt bra och det är just de sakerna som ger mig en rejäl egokick så att jag kan tänka: Fan! vad bra jag är, med gott samvete.

Nu när jag väl är i farten kan jag ju lika gärna styra upp lite i tvättstugan för att sedan slänga mig i soffan och njuta av Greys Anatomy.

Vem har sagt att man inte kan baka en jordgubbstårta mitt i vitern?

Denna smarta fråga ställde Louise till mig i en kommentar där nere någonstans. Hon kom även med den utmärkta idén att vi skulle klä på oss lite sommarkläder och baka tårta och låtsas som om solen skiner. Är det inte fantastiskt! Är det inte sommar får man låtsas att det är det.

Det påminner mig om en sommar då det var typiskt Sverigeväder (regn regn och ännu mera regn) vi var ett par stycken som satt och kuckelurade i min sommarstuga. En av oss kom på en utmärkt idé:  "Kom igen! vi skiter i att det regnar. Nu tar vi på oss badkläder och stövlar också går vi och badar".
Så, där gick vi allihopa på grusvägen i bikini och stövlar och regnet öste ner på våra bara kroppar.

Det fina var att det gjorde oss ingenting, för i våra tankar var det 30 grader och solsken.


Tills döden skiljer oss åt

Jag funderar mycket idag. På alla dessa människor som kommer och går i ens liv. Djup kärlek som plötsligt löses upp och djup kärlek som plötsligt dyker upp. "Tills döden skiljer oss åt" har varit ord som jag använt och menat, tills de fullkomligt tappade betydelse och mening eftersom jag tappat de människor jag sa så här till. 
Jag har stått och kramat vänner med tårar rinnandes ner för kinderna och vi har båda kollat varandra i ögonen och sagt att vi älskar varandra. Och jag vet att vi menat det. Men nu? Nu tillhör dessa människor det förflutna.

När jag älskade tills döden skulle skilja oss åt, var jag som absolut lyckligast. Jag hade funnit de personer som jag visste älskade mig och som jag älskade tillbaka. Men då den starkaste kärlek tog slut tappade jag lusten att älska. Jag förstod inte längre vitsen med att försöka komma någon nära när de ändå skulle ryckas bort från en förr eller senare. Det fanns inte längre någon mening med att finna någon då det gjorde för ont att förlora.

När någon säger att de älskar mig nu, förutom Filip och familj då, så fnyser jag och tänker "yeah right". Jag tror inte längre på det. Och det är inte förrän idag som jag kom på hur otroligt sorgligt det är. Jag vill också tro på kärlek, jag vill också ha vänner som jag hade förr, jag vill också vara omringad av människor som jag vet älskar mig, igen.

Summer of 2007 - ett litet urplock bilder

                     

Så fina vi var, så kul vi hade. Och nu väntar hösten och vintern, känns ju faktiskt aningen deprimerande. Jag har inte lyckats hitta tjusningen med att vara kritvit och frysa rumpan av sig varje gång man är ute. Jag är ett sommarbarn och lär nog förbli ett också.

Jag väntar samtal! var god stör ej.

Telefonen ringer, jag svarar "Hej det är Isabelle"
En okänd man presenterar sig och jag tänker genast:
DET ÄR SEB! DE RINGER FÖR ATT SÄGA ATT JAG VUNNIT 70.000 KR!

"Är Birgitta där" säger han och det roliga tar genast slut.
"Hurredudu, hur vågar du ringa hit utan att ge mig 70.000. HUR VÅGAR DU?" skriker jag.

Nej det gjorde jag inte, men jag kunde gjort. Sluta ring hit om ni inte har något vettigt att säga.
Vanliga samtal tar jag gärna emot på måndag då SEBs tävling är avgjord.

puss på er.

Ändrade planer

B. we don't dance, we fly above. says:
Adam! har tänkt mycket på det här kenneth sa om att vi ska göra projektarbetet i välgörande syfte och det är verkligen skit bra.

B. we don't dance, we fly above. says:
Att vi reser gratis för att uppmärksamma alla dessa människor som lever utan pengar och som måste klara sig utan pengar

Adam says:
bera sagt som fan av dig

Adam says:
du är inte sugen att dela med dig mer tankar över en bakispizza?

Min kycklig får vänta. Nu ska vi äta pizza!

Sunday bloody sunday

Huset är alldeles tomt och min såkallade energi är icke existerande. Har legat i sängen halva dagen och satt min mobil på snooze om och om igen. "Bara en kvart till" är nog de dummaste man kan försöka övertala sig själv när man ligger nerbäddad och har det bra.

Bestämmer mig tillslut för att laga ihop en mysig middag och går in på tasteline.se och börjar leta, fastnade för kycklingfilé med limesås och ris så det får det bli!

Gå in här och lyssna på några låtar av EVA , för de är ju så otroligt bra!
http://www.myspace.com/musiceva

Inför kvällens festande

Harald fyller 18 år om några timmar,
vi har blåst upp ca 60 ballonger,
dekorerat fint och 2 gigantiska högtalare är på sin plats.

Jag sitter sminkad och klar i Sandys lilla svarta klänning för att snart påbörja en hel natts firande av vår lille Harald.
Jag har en mycket mycket bra känsla om denna kvällen!

Let's get fucking mental! som Sandy hade sagt.

Överskattat att svara i telefonen

Telefonen ringer. Jävla fan tänker jag, eftersom det innebär att jag måste avbryta min bekväma ställning och springa upp för trappan, till telefonen (mina föräldrar tror inte på bärbara telefoner). När jag äntligen är framme så är det Tele2 som ska sälja något precis som vanligt. Jag lägger på och sätter mig bekvämt igen.

Då,
ringer det igen.
En tjutande signal som ilar genom hela huset.
Jag reser mig inte.
Det ringer och ringer och ringer och här sitter jag och tänker: Synd ju! SYND SYND SYND.
För jag orkar inte gå upp för trappan.

Jag fuskar bra!

Idag kom vår rättskunskapslärare fram till mig under lektionen med ett stort leende på läpparna och sa
"Isabelle! Du fuskade bra på provet"
"Gud så trevligt! hur bra fuskade jag då?" säger jag som är mycket nyfiken på vilket betyg jag kan ha fått och lärare brukar aldrig vilja avslöja detta innan alla är färdigrättade.
"Väldigt bra!"  svarar han
"Väldigt bra som i Mycket väldigt bra eller bara som i väldigt bra?" försöker jag.

Dock förgäves.  Han nappade inte på den lätte.

Harald is turning vuxen

Jag och Louise planerar födelsedagspresenter så det ryker om det. Jag har nyss laddat upp med användbart material. Jag har två teorier för hur hon kommer reagera: 1. Harald kommer bli knallröd i huvudet. Därefter kommer hon ritualslakta mig rakt på festen och förstöra presenten. 2. Hon kommer skratta halvt ihjäl sig som den vuxna kvinna hon ska bli på lördagnatt!

Vi låter ödet bestämma helt enkelt...

Missar ni detta borde ni skämmas



Nej. Det är inte samma film som Filip har lagt upp på sin blogg , men det är samma magnifika man!
Björn Gustavsson! Sällan har jag skådat något roligare och du måste helt enkelt se det. Du måste. Förstår du?

Se så, luta dig tillbaka och förbered dig på vilda skrattatacker.

Papillons d'amour

Jag har funderat lite på de där med språkets inverkan på folk. Om ett ord har en negativ klang så tycker vi inte heller om det. Som flatlöss t.ex. De flesta ryser när de hör ordet men då ska ni höra på det här!

Flötlös heter papillons d'amour på franska vilket betyder kärleksfjärilar! Och jag vet inte med er men kärleksfjärilar kan jag inte se som något negativt. Därför blir jag mycket nyfiken på om folk börjar fnissa och tänka "lyckost" om någon har fått kärleksfjärilar mellan bena ni Frankrike!

Sandy (eller Cindy som en lärare kallade henne idag) min kära berättade även att när hon var i London med ett sugmärke på halsen frågade någon henne om hon hade ett "love bite". Vem vill inte ha ett love bite? låter ju hur mysigt som helst. Men ett sugmärke? tack men nej tack.

Pengar är bara papper

Fick nyss ett sms från Filip "lever du snygging?" Fler än jag som är oroliga för den mystiske mannen alltså.
Han ringe nyss på dörren, han var inte tjock och inte heller ful. I 25 års åldern. Han rådande inte mig utan blev istället väldigt lyrisk över att han skulle gå på MUSE.

"Ha det så roligt nu då"
"JAAAAAA det ska jag ha, tack så mycket"

Ja, det var ju inte med ett leende på läpparna jag lämnade ifrån mig biljetten till en kväll jag är säker på hade blivit ett minne för livet. Pengar är bara papper säger man. Ja, men utan pappersfanskapen är du fullständigt körd.

Mr X alias Anders på ingång

Igår annonserade jag ut min MUSE biljett på blocket. Efter att jag insett hur min lön och mitt studiebidrag plötsligt var slut när det är sisådär 20 dagar tills jag får pengar igen, illa illa.

Idag ringde Anders, från Malmö och var väldigt bestämd om att han ville ha den. Jag kunde inte sluta tänka på rättskunskapen och att Anders nu gjorde en ren accept och att vi hade ett avtal. Hur som helst, han och en vän kommer hem till mig vilket minut som helst för att hämta biljetten och ge mig pengar.

Jag kan inte låta bli att undra vem den mystiska personen är. Är han medelålders? ung? är han tjock eller smal? ful eller snygg? Kommer han råna mig och hela huset eller kommer han vara allmänt nice?

To be continued...

Varför?

328853-6Jag går in på bloggportalen.se och ser denna lista. Det är en lista över vad vi svenskar sitter och söker på mest ju nu, denna fina måndagskväll. Vi är mest intresserade av sexnoveller! därefter kommer Magnus Uggla. Sen vill vi ha lite gruppsex, lite Gynning och sen sex igen, och igen, och lite blondiner och sen vill vi läsa om våldtäkter. Det är alltså det här medelsvensson är intresserad av ikväll. Jag tycker det är skit sorgligt.

Har ni verkligen inget bättre för er? Själv sitter jag och skriver fina kommentarer om alla i klassen som alla sedan ska få genom Hannas projektarbete. Du borde göra detsamma! Så sluta nu leta sex och gör någon glad istället.

När andra filosoferar om livets stora frågor,

pratar jag och Filip (även kallade trubbe, trubben, trouben osv) om andra viktiga saker:

B. we don't dance, we fly above. says:

trubbe

Filip says:

stubbe

B. we don't dance, we fly above. says:

är du en stubbe trubben?

Filip says:

du är en stubbe

B. we don't dance, we fly above. says:

duja

Filip says:

duja

B. we don't dance, we fly above. says:

duja


När han fick oss så lätt

Plötsligt börjar Håkans falska men ack så finna stämma sjunga i mina högtalare och hela min kropp fylls av glädje och minnen och ja, Håkan helt enkelt. Varje liten låt av denna man har man fina och ofina minnen av. Antingen vet ni nu precis vad jag pratar om eller så sitter ni och fnyser och hävdar att Håkan inte kan sjunga, ni i andre kategorin: tyck ni så, ni vet inte vad ni går miste om.

Jag slungas rätt in i en fullkomligt galen oktobernatt förra året, i halmstad, med Louise. Kvällen började förväntansfullt i Lovisas kök. Vi snapsade något rosa som smakade jordgubb. I nästa sekund stod vi på ett halvfult Diezel och framför oss klev Håkan upp på scenen till allas jubel. Han satte igång och började röra benen på ett så speciellt sätt som bara han gör, genast gjorde hela publiken likadant och vi kunde inte sluta dansa.
 
Så där stod vi, lyckliga som få och genomsvettiga från topp till tå. Håkan satt ner på scenen och sjöng "Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt" vi sjöng med. Elektriciteten där inne var så hög att en tjej svimmade. Stämningen var oförklarlig och efteråt la vi oss på asfalten och stirrade upp i himlen och konstaterade att det här: det här är livet.

Sedan gjorde vi halmstads gator osäkra och livet smakade jordgubb.


Idag har jag blivit pillad i, vad har du gjort?

En av kvinnors största rädslor är deras första gynbesök. Vi brukar sitta och prata om detta och då kryddar vi också rätt rejält med alla tänkbara skräckscenarium och på så sätt blir det ännu farligare att gå dit. Tänk om man måste fisa? tänk om man blir blöt? tänk om, tänk om, tänk om...

Idag tog jag mitt livs läskigaste beslut då jag, och Filip för den delen, gärna skulle vilja veta att allt är som det ska där nere. Känsliga läsare kan sluta läsa nu. Det börjar med att man får ta av sig alla klädesplagg på den nedre delen av kroppen, sen placeras man i den trevliga stolen. Ny som jag är på området gjorde jag valet att inte slänga upp benen på de små benhållarna direkt utan jag satte mig lung och försiktet ner , med benen ihop.

Därefter (efter att hon sagt till mig) lyfter jag upp ett ben i taget och lägger mig ner och stirrar upp i taget. Sköterskan frågar snällt om jag vill ha en spegel så jag kan följa med och se vad som händer, tack men nej tack säger jag. Kan jag få en ögonbindel och en bedövningspruta istället? tänker jag.

Hon visar mig sedan en boomerang liknande grej insmörjd i glidmedel och berättar att den här ska hon köra upp mig. Huuuray tänker jag. Sedan pillas det ordentligt där nere och jag får vara med och känna på livmodern. Allt ser bra ut, inga konstigheter och jag har tydligen en "fin rosa färg".

Jag kom ut levande alltså. Och jag råder er alla som inte gjort det att göra det.
Det är skönt att veta att allt står rätt till.

Min kväll med tv:n

Det är på tok för lite humor i svensk tv. Och då menar jag riktig humor. Är det bara jag, eller kan man kräva av ett underhållningsprogram att man faktiskt ska börja skratta?

Såg på "fredag hela veckan" i ett par dystra minuter. Det är nästan som Hej jävla Baberiba. De skämtar om kändisar 99% av tiden och förlåt mig, men jag tycker inte att de lyckas.

Såg även Boston Tea Party och extra extra! och hur kan man göra annat än älska Filip&Fredrik? här tycker jag att vi pratar riktig humor. De sitter och pratar allvarigt om någon rik nisse som tar ett glas vin då Filip viskar "också kanske en liten liten runk" lite spontant. Då viker Fredrik sig av skratt i sin lilla stol och där sitter han och skrattar så han nästan gråter medans programmet går vidare som om inget hänt.

Och jag tycker att det är fantastiskt roligt. Eller så är det bara jag, man vet ju aldrig.

Det är jag som är ljudeffekten

Jag har en ovanlig inbyggd funktion i min hjärna, som går ut på att jag ofta, omedvetet härmar ljud. Gärna länge också, och högt! jag blir först medveten om att jag sitter och gör ljudeffekter när någon tittar på mig med frågande ögon. Då slutar jag genast och skäms en smula.

Jag gillar även att leva mig in i saker som tex. spel. Jag och Mario blir ett med varandra då förstår ni, och vi gillar det!

Filip har så vackert skrivit om hur det gick till när jag spelade hos honom, ENYOJ!

" Hon spelar Super Mario, och en person som härmar ljudeffekterna
mer än hon har jag aldrig hört.

Hela tiden hör jag henne säga:
Whaa! Ooh! Whaa Whaa!

Hon härmar även Mario när han säger saker som:
"Mamma Mia!" och "Here we go!"

Whaa! Hjälp. Strumpin. Whaa. Hjälp. Vill dem döda mig?
Whaa! Ooh! Vad är det för sköldpadda? VIll den döda mig?
Wha! Who! Whi!

Älskling! HJÄLP MIG!
Vill den döda mig? Vill bomberna döda mig?
Troouben? Whaa!

WHAAAAAAAAAAA!!"

Ps.

Kollade nyss på Will&Grace och i slutet av programmet står det:

översättning: Alex Schulman

På riktigt? Herr Schulman? Det är sannerligen en man med många ansikten det.

Ds.

Så här kul har jag idag!

Jag har gått och blivit sjuk. Hela världens snor har samlats i min näsa och huvudvärken dunkar i takt med mina snytningar, hurra!

cheer me up!


På tal om madagasakar, det här är fullkomligt underbart



"move your body's nice, sweet and sessy"

Ja, vem vill gå i tvåan nu...


När skolan enbart suger, som den gör just nu, gäller det att tänka possitivt. Så jag gick in i min brors rum och rotade fram hans studentmössa, satte den på huvudet och SCWICH så kände jag mig som ekorrkungen King Julian i madagaskar.
FÖRSTÅR NI ATT VI SKA TA STUDENTEN? att vi är nästa hög med lycka ungdommar som kommer springa genom helsingborg gator med leenden som slutar någonstans i nacken. Det är nära nu vänner, det är nära!

En rutten tisdag

Idag har jag en dålig dag. Det visade sig att jag råkat spara mitt egna naturkunskaps dokument som jag slängde ihop lite snabbt inför provet, i en allmän mapp. Så hela klassen har nu detta dokument och trodde att det är vår lärare som skrivit lappen och att det då är det som kommer på provet.

Så när alla nu får IG så har vi iallafall någon att skylla på, mig, är det inte underbart!

Idag stal jag även pengar från banken. När jag satt och väntade på min tur hittade jag en 50-öring på bordet framför mig och givetvis la jag beslag på den. Det slog mig sedan att jag faktiskt tagit pengar från banken och det är lite finurligt, tycker jag.

Idag fick jag även ett mycket trevligt sms från min pojkvän:
"Sandy sa; förresten Filip. Fan vad din flickvän är snygg naken. Haha. Lilla du."

Här kommer vi genast till del 2 i tips från verkligheten (det första kan du läsa en lång bit ner) Om du någon gång får för dig att ha det lite trevligt med någon över msn genom att skicka inte fullt så påklädda bilder på dig själv till denna person, se då för helvete till att skicka det till rätt person. Sandy fick sig iallafall ett gott skratt och jag tackar gudarna för att jag inte skickade bildera till någon mindre lämplig. Adjö!

Jag? glömsk? inte då.

Igår när jag kom hem från en riktigt skön helg på tjörn (mer om den kan ni läsa i Filip och Sandys blogg) insåg jag ganska snabbt att jag glömt min mobil i Jacobs bil, jaha, vad gör man? jo, man försover sig utan alarm och känner sig lite smått handikappad.

Nyligen insåg jag även att min plånbok är borta. Genast får jag panik och ser bilder av hur någon lycklig jävel springer runt och sätter sprätt på mina kära pengar och medlemskort. Sen tänker jag på mitt terminskort och att jag inte kan ta mig till skolan utan det, fin tanke. Inget prov. Sen upptäcker jag att jag varit klok nog att lämna terminskortet hemma.

Ringer sedan Jacob. Har jag glömt mobilen i bilen kan jag lika gärna ha glömt plånboken,
och givetvis var det så.

Tur att man har alla hästar i stallet.
Synd för den lycklige herren/damen som inte springer runt och sätter sprätt på mina pengar. Ha-ha! Härligt att jag har förmågan att glömma mina käraste ägodelar på rätt ställen.  

En vacker dag kommer jag glömma mig själv någonstans...

Motivation i nöd

Klockan är halv 3, jag sitter i pyamas och har idag från och till legat i sängen med naturkunskapsboken på magen, sovandes. Nyss tvingade jag mig själv upp från sängen för att försöka ta tag i pluggandet eftersom provet är imorgon och jag har av någon underlig anledning sagt till Katja att jag vill ha MVG i naturkunskap.

Men istället för att tänka på celler, tolvfingertarmen och allt annat i kroppen kan jag bara tänka på en enda sak:
Detta är så jävla tråkigt.

Att finna motivation till att träna är inget i jämförelse med att hitta motivation till att plugga.
Att krypa jorden runt är inget i jämförelse med att hitta motivation till att plugga.

Just nu slåss jag mot den delen av min hjärna som vill se vad det är på tv. Hur ska detta gå?

RSS 2.0