I give in
Kastat in handduken.
Erkänt mig besegrad.
Fallit för grupptrycket.
Och skaffat facebook.
Eat peanutbutter and get naked
Hur som helst spenderade vi en mycket trevlig lunch med Adam och Ryan idag då vi planerade kvällens äventyr och käkade tårta som Caroline hade gjort. Först ska det bli kräftskiva på skolan för att visa våra svenska "traditioner", vi förklarade för dem att det egentligen handlar om att supa ner sig men det är bäst att de tar det lite lungt eftersom vi ska supa ner dem på stan när de är färdiga med kräftätandet.
"At home we like to eat peanutbutter and get naked.
Sometimes the peanutbutter is the best part"
Plikten kallar
Jag bjuder på några bilder från vårat secondhand shoppande. Min rumpa i den blommiga byxdressen är inte nådig, men provrummen fyllda av vinylskivor var helt underbara precis som den andra blommiga grejen jag har på sista bilden som numera tillsammans med ett par avklippta jeansshorts från Levis ligger i tryggt förvar i min garderob!
Livet leker!
Vad det än var, så tar jag tillbaka det. För jag älskar Stockholm.
Under denna helgen har jag flängt runt som en liten vante, inte suttit stilla mer än för att dricka vin och prata med alla människor man träffat. Idag har jag och Lovisa shoppat second hand och under tiden går jag mest runt och stirrar. Folk har stil. Och inte bara markeskläder och backslick utan riktigt snygga stilar. Folk är helt enkelt skitsnygga och jag älskar det.
Just nu bor jag och Lovisa själva i världens villa på Djursholm, vi har nyss lagat mat tillsammas och har det allmänt bra.
Ni förstår väl att jag inte kommer hem imorgon? Aldrig. Jag stannar här, tack.
Live from huvestan!
Väl på planet säger piloten att ett plan från Stockholm som nyss skulle landat på flygplatsen fick lov att vända och åka tillbaka eftersom vindarna var för kraftiga och de vågade inte landa. JEY! Vid den tidpunkten sitter jag mer en väl fastspänd i ett skakande plan och ser mig runt och tänker: Jaha, okej, detta är alltså folket jag ska dö med snart, trevligt.
Men som ni kanske märkt lever jag och bor just nu i en jätte villa mittemot Lidingö. So far har Stockholmarna levt upp till sitt rykte. Tunnelbanan kryllar av backslick och jag går runt med ett väldigt nöjt leende på mina läppar.
Snart ska vi bege oss mot stan och sedan vidare till kusinerna och om allt går som det ska träffar jag min kära halmstad men numera Stockholmsbo Lovisa imorgon.
Kort och gott trivs jag som fisken i vattnet här uppe och känner inte alls för att återvända till puttenutt Helsingborg eller puttenutt Glumslöv.
Stockholm!
För två veckor sedan var det pappa som huxflux stack till Indien men nu är det Stockholm som gäller så jag tänkte att varför tar jag inte mitt pick och pack och följer med?
Med ett religionsarbete som inte är färdigskrivet släpar jag med mig en bärbar mac som jag nyss lyckats ladda ner en testversion av Word på så jag kan skriva färdigt arbetet på planet.
Lite snabbt vardagsbyte är precis vad jag behöver,
så om jag lyckas glida på någons internetuppkoppling hörs vi snart igen!
In the summertime...
för att dansa naken på allmän plats
eller i takt med musiken på en konsert med Muse.
För att vakna på morgonen, dra på sig ett par jeansshorts och ett linne och ge sig ut.
För att ligga i grönt gräns och känna solens heta strålar eller dyka ner i havet.
Jag ser ut genom mitt runda fönster och ser en blåsande livlös gran, en grå himmel och regn. Regn!
För i helvete våren. En tidigare ankomst hade inte skadat.
Grattis på 19års dagen baby!
Hard work work
Puttinutt vad gulligt tänker jag, tackar så mycket, och slänger hjärtat i papperskorgen när de inte ser. Med liiite liite dåligt samvete tänker jag att jag inte kan samla på sådant och fortsätter klippa och klistra.
Så. I barnens frånvaro och i allt materials närvaro började jag klippa och klistra (det är sista gången jag skriver det nu) som aldrig förr och lyckades kläcka världens idé.
Så nu ska här designas i hemlighetens tecken.
Om jag blir rik på min idé eller inte lär ni märka snart ;)
Kära ni,
MEN! Louise har äntligen fått napp på ett av hennes mail! Det är bussföretaget buss4you som blivit så pass imponerade av vårat projektarbete att de ger oss gratis bussresa till OCH från Stockholm.
Så med gratis resa, reportage av Landskronaposten och ett café som öppnas i skolan på tisdag för att håva in mer pengar, känner jag att det är dags att andas ut och säga pengar rullar in som de ska, de går bra nu.
Söndag
Allt är ditt fel Robin. Vi borde slå ihop våra utmärkta smaklökar och äta den där förbannande pajen någon gång eller vad säger du?
"Älskling?"
"Mmmm"
"Ska du tälta länge till?"
"Mmmm"
To lovers'n loners
Som "upptagen" är detta en helvetes dag, anser jag. Folks pojkvänner och män springer iväg och lägger pengar på rosor för att visa sin uppskattning och flickvännen eller frun låtsas bli förvånade eftersom de inte alls hade väntat sig någon ros just denna dag. De som inte orkar lägga ut pengar skriver ihop ett happy valentine sms och skickar iväg till hela inkorgen. Inte det minsta personligt och ack, så tråkigt.
Alla singlar drabbas av pms och hatar plötsligt alla med ett förhållande! Usch och fy för kärlek! Det är bäst att vara singel! Nu jävlar allihopa, vi behöver inga pojkvänner/flickvänner! De sammlas i små trupper där de skålar för att de är singlar och hatar alla par, som en liten sekt ungefär.
Säg mig! Varför kan ni inte hata par den 13 februari och varför kan ni inte köpa rosor den 9 februari?
Jag och Filip har inte utbytt rosor. Vi har inte pussat på varandra mer än vanligt men ikväll! Ikväll ska vi samla ihop alla par vi känner, sitta i en ring som brinner, offra sniglar (Ja, sniglar) och skrika MOHAHAHA, alla singlar där ute! Ikväll har ni ingen att pussa på! Ingen älskar er era ensamma jävlar! Sedan ska vi jämföra vem som älskar vem mest, vem som har sex oftast och vem som fick finast ros. Också som en liten sekt ungefär.
(Jag hoppas ni inte blir eld och lågor nu,
lite kul måste man ju få ha)
Ett ovanligt möte
Jag styr mina steg bort från Kullagatan i ett väldigt tempo, endast klädd i strumpbyxor och tjocketröja. Såg mig själv, och framförallt min klänning i spegeln på H&M. Tänkte: va fan tänkte jag med när jag när drog denna klänning över huvudet imorse? Så jag tog av den och la den i väskan. Det har egentligen inte hit att göra det är bara en grej man kan göra som Björn Gustavsson säger.
Hur som helst, eftersom mina knän har bestämt sig för att göra oerhörda smärprotester så fort jag springer går jag så snabbt jag bara kan mot knutpunkten för att hinna med mitt tåg . Lyckas komma fram några sekunder innan dörrarna stängs, slänger mig andfådd ner i en stol och andas ut.
Mitt emot mig sitter en man i trettioårsåldern. Jag synar honom lite snabbt för att få en uppfattning om vem han är, tatuering på handleden, svartklädd, en chailatte i handen och en stor Walkman. Vem har fortfarande en Walkman? Tänker jag då jag ser honom peka på mina hörlurar. Jag tar ur dem ur öronen och han frågar vänligt om jag kan passa hans saker när han besöker "det hemliga rummet" Javisst! Säger jag och blir förvånad över att någon främmande person faktiskt litar på mig, nåja, så farlig ser jag kanske inte ut...
När han kommer tillbaka tar han upp ett plopp ur väskan, öppnar det, och bjuder på mig. Ja tack säger jag, ännu mer förvånad. Vem är denna människa? Han litar (Gud förbjude!) på människor och är dessutom inte snål!
Så vi sitter där och tuggar på våra plopp då "Nästa, Glumslöv" ropas ut i högtalarna och jag samlar ihop mina grejer. Då tittar han på mig igen, ler stort och säger "Du, ha ett bra liv".
Ett ovanligt möte med en ovanlig person. Van som man är vid att alla sätter sig på varsitt säte på bussen, inte säger ett ljud till varandra och absolut inte litar på någon går jag leende därifrån och tänker på hur lätt det är, att sprida lite glädje. Jag tänker på hur han endast har tagit del av 12 minuter i mitt liv men ändå lyckats lämna ett avtryck istället för att gå obemärkt förbi som alla andra människor man möter varje dag gör.
JAG KAN SJÄLV!
Det är en rysligt bra fråga tycker jag.
Den enda person som tänker som jag, arbetar som jag, har samma mål som jag, är just jag.
Så vad är poängen med att blanda in andra människor? Den enda gången jag kan tänka mig att ett grupparbete skulle bli bra är om jag skulle arbeta med folk som ligger på exakt samma nivå som mig själv eller högre. Någon på exakt samma nivå som mig finns inte och om jag skulle arbeta med någon på högre nivå måste ju de sänka sig för min skull, och det tycker de ju precis lika illa om som jag gör.
Saken jag vill komma fram till är att grupparbeten är en mycket dålig uppfinning som borde förintas. Alternativt att vi uppfinner några som är exakt som jag. (Och som dig, om du också känner igen dig)
Anita!
Justja, precis, det var ju Anita jag sökte, tack word!
Melodifestivalens höjdpunkt!
Muskler, snygga kläder, pengar, ja, allt vad ni nu tror att vi imponeras av.
Stryk allt och sätt humor överst.
Det är bara lördag en gång i veckan!
Ikväll hade jag och Sandy tänkt att vi inte skulle gå ut.
Vi hade framförallt inte tänkt dricka vin.
Nu? Vi dricker vin. Vi tänker gå ut. Natten är vår.
I get along, just singing my song
people tell me I'm wrong
fuck em
"Hehe, alltså. De där böckerna där alltså, det är inte som det ser ut!"
Det kan inte jag.
När jag idag stod i kassan och bibliotikaren säger "Den onde, Mörkrets apostlar och Djävulens historia! Jaha! då har du din helg räddad ser jag" kan jag inte låta bli att stamma fram något i stil med att böckerna faktiskt är till en skolarbete och eeh hehe jag är ju faktiskt inte någon djävulsdyrkare, hehe.
Listigt!
Ja... det lyckades i alla fall.
Männen i mitt liv!
I förste klass blev jag kär för första gången. Han var lång, brunhårig, brunögd och alla tjejers dröm. Vi kan kalla honom F. Vi inledde en liten romans som i stort sätt gick ut på att jag snodde min brors favorit leksaker och gav till honom och att vi gjorde långtradare (en puss som varar länge) i lekstugan på skolan.
När F bestämde sig för att vara ihop med 5 tjejer samtidigt, eftersom han faktiskt kunde, förde jag över min romans på hans bror, som var ett år äldre än mig. Vi kan kalla honom J. Han var också lång, brunögd och brunhårig och jag tvingade honom att vara ihop med min bästa vän samtidigt.
Min nästa kärlek varade från och till i många år. Ännu en lång, brunhårig och brunögd man. Han var min brors vän och tre år äldre än mig. När han följde med till vår sommarstuga en vecka sov jag bredvid honom på en luftmadrass och såg nästan honom naken. Han lovade mig att han skulle krama mig om jag lärde mig ett trick på en skateboard. Så jag åkte till Stadium, och köpte mig en skateboard. Jag övade dagarna långa med min dåvarande bästa vän men när hon ramlade och bröt benet la jag brädan på hyllan och likaså R, som vi kan kalla honom.
Därefter blev jag tjock och olycklig i ett par år och hade inte några större framgångar på kärleksfronten förrän jag började utforska herrarna i Glumslöv. Först ut var C, min första blonda kärlek. Med honom såg jag min första American Pie film och han gav mig också min första kyss och lärde mig allt om sex (Teoretiskt). Min kärlek till C var väldigt stark men tyvärr var hans kärlek till min bästa vän större!
Så jag föll för V. Jag var en tönt, han var en tönt. Tillsammans kollade vi på skräckfilmer och spelade tv-spel. Jag skrev oändliga texter om honom i min dagbok men vi hann inte utveckla vårat "förhållande" så mycket eftersom han tog sitt pick och pack och flyttade.
Jag började sexan och föll pladask för en viss italienare. Vi hade kuddkrig och vattenkrig tillsammans, egentligen bara som ursäkter för att vi skulle få råka ta lite på varandra. När vi var någon millimeter från att bli ett par dundrade alltihop samman och jag var alldeles förkrossad. Jag och mina dåvarande vänner sjöng ?All by my self? tillsammans samtidigt som vi dansade tryckare med varsin nallebjörn och hatade våra liv.
Men en vacker dag visade min vän Cajsa mig en lunarpresentation av en söt kille i Halmstad och ingen av oss visste hur radikalt mitt liv skulle förändras av att hon gjorde detta.
För att göra en lång historia kort kan man säga att vi fattade tyckte för varandra efter diverse gästboksinlägg och konversationer på msn. Jag lärde känna alla hans vänner och de lärde känna mina. När längtan blev för stor rymde jag och en vän till Halmstad. L som vi får kalla honom och jag var tillsammans i nio mycket märkliga månader, då jag dessutom samtidigt var intresserad och ganska flirtig med x antal andra killar i Halmstad. En av dem var jag snabb att lägga beslag på efter att jag dumpat L. Honom kan vi kalla M. Jag och M hade ett väldigt passionerat och öppet ?förhållande? som endast bestod av att vi delade på varandras kroppar så mycket vi orkade tills han sa att han inte ville ha ett långdistansförhållande och ?dumpade? mig.
Ungefär då trädde S in i bilden, ännu en Halmstadkille. Vi träffades på en fest där jag ljög om min ålder och på natten följde jag med honom hem med tanken att han glömmer mig imorgon. Men han gick och blev kär i mig och förvandlades snabbt till något jag skulle vilja kalla stalker. När jag gjorde slut på det vi aldrig haft såg han till att skicka iväg mail om vilken hemsk människa jag var till mina framtida fångster så att de blev livrädda och sprang iväg.
När jag prövat mina vingar i Halmstad ett tag dök det plötsligt upp någon på hemmaplan som egentligen funnits där hela tiden. Mannen med de runda Harry Potter glasögonen hade plötsligt blivit lång och snygg. Med gigantiska händer, lena och varma läppar och stora bruna ögon började Filip på mig på fall. Vi låste in oss på toaletter på diverse fester och hånglade men dagen efter låtsades vi som om inget hänt. När detta upprepats x antal gånger och vi började göra märkliga saker för att få vara ensamma med varandra kom han fram till att han faktiskt tyckte om mig. Jag var mycket osäker till en början men vipps! 3 år senare dunkar mitt hjärta fortfarande för samme långe, brunhårige och brunögde man.
