bebelle

De senaste fyra dagarna har jag mått lite smått illa till och från, fråga mig inte varför för jag har verkligen ingen aning. Och nu sitter jag här igen. Mår illa som tusan och måste ställa in kvällens planerande att se EVA på Tivoli eftersom jag inte är säker på om mitt maginnehåll kommer stanna i magen eller inte. Hoppas innerligt att ni går vidare så man får se er i finalen istället.

Så nu sitter jag och skriver en historia om männen i mitt liv och skrattar gott.
Kan publicera den här när jag är färdig så att ni kan få läsa om den masslukerska och hopplösa romantiker som jag varit.

Sandy har så fint skrivit ett tal till mig. Det hela är väldigt rörande och eftersom jag är inne i någon skum känslomässig fas och suttit och gråtit till alla tal som hållits idag säger jag inte mer än så här då det kan orsaka en och en annan översvämning här på Campeon där jag befinner mig just nu.

Men Sandy, jag älskar dig! Och det vet du.

"När jag kom till Campeon Frigymnasium hade jag aldrig trott att skolan skulle komma att betyda så mycket för mig, heller inte personerna som vistas här varje dag... Nåja, nästan varje dag. Alla som sitter här inne är speciella på sitt vis men ändå finns det en som utmärker sig extra mycket. En ung, vacker kvinna som enligt mitt tycke får alltför lite uppmärksamhet.

Min egen syn på världen har förändrats avsevärt sedan jag lärde känna personen ifråga. Hon har genom dessa två år sagt mig så många kloka saker som jag faktiskt tagit till mig och för det kan jag aldrig vara nog tacksam. Att någon skulle lyckas inbilla mig att kärlek är något annan än kemiska reaktioner i hjärnan för att främja fortplantningen, ja det ska vara hon till att göra detta. Det är givetvis Isabelle jag talar om, fina Isabelle som alltid står rakryggad för vad hon tycker, tänker och säger. Här har vi en av de få som aldrig är rädd att yttra sin åsikt, något som är alltför ovanligt idag. Jag beundrar din förmåga att inte bry sig om sådant som de flesta andra idag gör. märkeskläder, lyx och flärd. Nej, Isabelle skulle aldrig låta sig imponeras av pengar eller celebriteter bara för att det är just det dem är.

Jag vet om att du är rädd för vad framtiden bär i sitt sköte, men jag skulle gissa på att du är en av de här inne som behöver oroa sig minst. Du har skinn på näsan och är så otroligt mycket bättre på många saker än vad du själv tror. Social kompetens kan man komma långt på och det har du massvis av. Den enda som någonsin hade kunnat vara till din nackdel i framtiden är din ärlighet - för ärlig, det är Isabelle så in i vassen och det är tyvärr inte lika många där utesom kan hantera ärlighet och konstruktiv kritik såsom du gör.

Du behöver aldrig tvivla på sig själv Isabelle, du är otroligt unik och om du bara ger dig fan på det ska du se att du kommer ta världen med fullkomlig storm, oavsett om du väljer att bli fotograf, copywrighter eller filmregissör. Världen är din och den väntar på dig".

Snäll som jag är har jag spenderat ett par timmar med Filip då jag förhört honom på naturkunskap (vi pluggade dock ca 30 minuter av de timmarna. Resten var pauser från pluggandet).

"Berätta om hypofysen"
"Det är den där ärtan va?"

Ungefär så bra har det gått!

Filip & Jag har ännu en gång blivit omtalade på humorkommitténs blogg:

"dessutom firar Isabelle Liljeqvist och Filip Nilsson ofantligt många år tillsammans den 13/2."

Ofantligt många år tillsammans. Det stämmer ju rätt bra de. Det känns dock ungefär som en månad, inte tre år. När jag tänker på dessa tre år känner jag mig väldigt skeptisk. Det är för overkligt, 3 år? det är ju helt knäppt. Och väldigt olikt mig. Jag som tröttnar på folk så snabbt. Det finns helt enkelt ingen vettig förklaring till varför vi fungerar så bra ihop. Filip brukar skratta, skaka på huvudet och fråga "Vad är det du gör med mig egentligen?"

Jag vet inte. Men om vi hade fått reda på det hade vi kunnat ta patent på det och bli rika som fan!

Filip vann kanske 500 kr.
Jag vann kanske 5 kr.

Men vi vet inte riktigt eftersom  inte riktigt förstår hur Keno fungerar.
Det är inte så lätt som man kan tro!

Jag har ett nytt mission att ta tag i. Innan var det börja träna, och det går ju finfint så nu är det dags att bli rik.
Efter att jag och Filip filosoferat lite i frågan "hur man blir rik snabbt" har vi kommit fram till att vi ska spela keno idag.

Lett o vinne? Javisst! det kör vi på!

Jag är i full fart med CV skrivande, ett engelskt och ett svenskt, för nu jäklar ska jag skaffa ett mer välbetalt jobb. Jag gillar speciellt delen där jag beskriver alla mina fantastiska språkkunskaper!

För ni visste väl att jag talar svenska, engelska, franska och spanska? Jag kan i alla fall säga vad jag heter, hur gammal jag är, var jag bor, räkna till tio, att jag föredrar att kissa och jag vet inte. (Det sista är ett väldigt användbart uttryck).

I juni vill jag sitta med blinbling kedjor runt halsen och en drink i handen och sjunga: "pengar rullar in som de ska, de går bra nu"

Det blev inget hokuspokusande idag, det är tydligen nästa lördag jag ska dit.
Just nu är jag så trött att jag känner för att rulla in mig i mitt stora täckte och sova lite. Men något i mitt samvete vill inte tillåta att jag går och lägger mig halv 5 en lördag.

Vad jag skulle kunna tänka mig är att öppna en vinflaska i goda vänners sällskap. Filosofera, dansa och äta något gott.
Känner någon mer för detta?

Att äta ca en liter marängsviss samtidigt som man spelar alfapet, är klart underskattat.
Att inte gå till Tivoli varenda eviga fredag, är klart underskattat.
Att gå till en hokuspokustant som ska spå min framtid eller vad det nu är de gör,
ska jag göra idag. Om det är överskattat eller inte får ni veta om några timmar...

PEACE&LOVE har släppt 12 nya band.

Foto: Louise Sjörumpa

Fler bilder från dagens iskalla fotografering kommer, tills dess bör ni lyssna på SAVE ROOM med John Legend. Den är skön.

Somnar tätt intill väggen eftersom Filip är mycket angelägen om att jag inte ska bli smittad av hans förkylning.
Vaknar sedan mitt i natten av två jätte armar som omsluter mig. Filip drar mig intill sig och mumlar något som låter som "mmmm". Han sover. Jag ligger tryggt i hans varma famn.
Jag ler lite för mig själv och somnar om.

Livet är bra fint ibland.

När jag en ösregning och allmänt lerig dag på roskilde var hungrig som en varg och inte orkade släpa mig så långt i leran, bestämde jag mig för att köpa min livs första falafel. Det mina vänner, en klart underskattad maträtt.
Jag sa till pappa i veckan att jag gärna skulle vilja pröva att göra mina egna och vipps! så har vi allt man behöver till att rulla små falaffelbullar och pitabröd och hela kalaset.

Så ikväll bjuder jag på falafel. (Det är dessutom gjort på kikärtor, alltså, det är nyttigt och skitgott och inte nyttigt och skitäckligt som mycket nyttigt är)

Idag har jag tränat. Och det var så jobbigt att jag överväger att klippa sönder mitt träningskort och aldrig mer besöka friskis&svettis. När detta är gjort tänker jag att styra mina steg in MacDonalds och frossa. Därefter ska jag gå till Tasty house och köpa allt vad godis heter och när jag ändå är i farten kan jag ju alltid svänga inom ett bageri och köpa allt de har med socker i.

Mmmmmm.

På tåget hem läser jag metros insändare & finner en märklig en.

Det är en f.d. telefonförsäljare som klagar på att hon ofta möttes av otrevliga privatpersoner och menar att vi ska visa telefonförsäljarna RESPEKT.

När telefonförsäljare ringer hem till en på fredagskvällarna runt 7, då otrevliga privatpersoner som min familj sitter och äter tillsammans och faktiskt inte vill köpa något eller höra något om något vi borde köpa så har det gått för långt tycker jag. Om jag ska köpa något går jag och köper det. Reklamen jag ser i tidningar och tv och överallt runt omkring mig räcker och blir över. Jag tycker inte att ni ska ha några rättigheter alls att ringa HEM till oss.

Ni tvingar er på oss i våra egna hem och ber oss visa er respekt.

Jössös.

DAMER & HERRAR.

Louise also know as toalettdykarn fick ett trevligt samtal idag från Landskronaposten efter att vi suttit och skickat ut ca 50 mail angående vårat projektarbete. Självklart nappade de direkt, hade jag kunnat säga men det känns lite mer så här: DE NAPPADE! FATTAR NI? WIIEHO!

Repotage, intervjuer, fotografering. Vi kommer bli kändisar.