So long Zoe
Och för att citera Isak (kille på ca 3 år) ställer jag er den enda viktiga frågan här i livet:
Ska vi klä av oss nakna och leka tjockisar?
Ångest deluxe
Alla har en plan. Vi är 18 år och alla har en plan. Alla utom jag.
Det är mycket sorgligt att jag inte ingår i någon av dem.
Och att jag inte finner någon som kan ingå i mina.
Thailand för sjutton. Leva livet i ett paradis för 20 kr om dagen.
Visst måste det finnas någon som vill dela detta med mig?
Ångest?Jag? Inte då.
Australien har ju legat överst på min lista i evigheter (eller sen jag började läsa silverfisken) och sen så har vi ju Thailand och Indien som bubblare. Indien gick inte hem hos mina föräldrar som mycket hellre ser mig åka till Australien eller till Thailand.
Jag har bara ett problem. Jag vill inte, och får inte, åka ensam.
Så vem tusan ska jag åka med?
Vem har lust att glida runt med mig i Thailand eller i Australien i höst/vinter?
Det här med mat... igen.
Jag letar recept på internet för att få lite inspiration och går upp i köket. På plats blir det lite av varje... idag har jag slagit på stort och gjort en björnbärspaj och förberett quorn bitar som ligger och gottar sig en god (hoppas jag) marinad.
Säg mig, är jag alldeles från vettet eller är det så här alla hyffsat normala 18-åringar gillar att spendera söndagarna?
Choklad, håll dig borta.
Ser mig själv framför mig, som sitter och äter ur dessa i ett desperat behov av att stilla mitt plötsliga chokladbegär.
Åh fy fan, tänker jag, och kastar ner resten i soptunnan.
Det är söndag. Och jag vill inte äta choklad igen på mycket, mycket lång tid.
Choklad
Jag har ett enormt begär efter choklad just nu. Herregud, nu måste jag gå på jakt i huset.
I'll be back.
Are you from round here?
I'd like to talk about that.
Hokuspokus
Ni som inte tror på liv efter döden, andlighet, spöken, medier och allt annat "hokuspokus", bör sluta läsa nu för jag har ingen lust att försvara mig inför människor som inte kan ha fel.
Jag är övertygad om att allt jag nämnde ovan existerar, men går inte på vilket smörja som helst och är alltid noga med att ifrågasätta "hokuspokus".
Innan jag började på Campeon hade jag kontakt med en framtidsteller från Danmark som föreslog att jag skulle studera kommunikation, som sa att jag i mitt liv skulle hamna både framför och bakom kameran och hon yrade även något om filmregissör. (Nu sitter ni nog och rynkar på näsan men det struntar jag i, jag förmedlar bara vad hon sa).
Mamma har idag varit hos ännu en dam och pratat. Med sig hade hon en bild på hela familjen. Hon har aldrig träffat mamma och mamma berättade ingenting om oss och med tanke på vad hon har sagt utifrån vad hon visste kan jag inte göra annat än att tappa hakan. Jag vet inte om det är lämpligt att ta upp vad hon sa här, men om ni är intresserade kan jag berätta för er personligen.
Det jag kan säga av det hon sa om mig är att hon sa att jag behövde bli omhändertagen lite till, sen skulle jag sticka iväg. Att jag ligger inne och ruvar på enorm kreativitet och är mycket konstnärlig men detta kommer inte visa sig än och hör och häpna! Hon såg mig som filmregissör. IGEN! Och jag som inte är det minsta intresserad av film. Mamma sa detta till henne också och då sa hon att det vet hon, men det kommer visa sig när jag är äldre.
Säga vad man vill om detta men nu ska mamma boka en tid för mig hos denna dam för att klämma ut ännu mer information om min käre vän framtiden.
För vi ska ta studenten! Fy fan, vad vi är bra.
SANDY HAR BESTÄLLT STUDENTFLAK till henne, mig, Emelie, Mysart, Lisart, och Caroline.
Heliga bananer! Den 5 juni. 139 dagar. Det här mina vänner, kommer bli en dag vi sent kommer glömma. Det känner jag ändå ner i tåspetsarna och med tanke på min historia nedan (ett urklipp ur min förhoppningsvis kommande framtid) så längtar jag hysteriskt mycket.
Att fånga en fjäril
Jag vaknar stilla upp av att jag sakta guppar, åt höger och åt vänster, som i en vagga. Jag öppnar inte mina ögon än utan drar upp mina slitna jeans till knäna. Drar benen över kanten på båten så att mina tår precis nuddar vattenytan. "Frukost?" säger någon av främmande karaktär som ligger brevid mig på samma sätt, samtidigt som denna person skär upp en stor färsk annanas och ger mig ena halvan. Jag mumlar något till svar och fortsätter låta havet gunga mig. Min vän undrar om jag vet vilken dag det är idag. "Ingen aning" svarar jag och ler. Det spelar ingen roll längre. Min vän reser sig upp, klär av sig naken och hoppar i det turkosa vattnet så att hela båten gungar till och jag tappar min annanas. "Kom igen nu! vi har ännu en dag att ta vara på!" skriker han (det känns bäst att det är en han) till mig, varpå jag drar av mig mina kläder och hoppar i. Tillsammans simmar vi in till stranden igen, skyddar våra nakna kroppar med våra händer när vi springer upp för stranden till vår bongalow där vi spenderat den senaste månaden. Alla bongalows brevid oss tillhör våra vänner och idag ska vi hyra mopeder och åka någonstans. Vi vet inte vart... vet inte hur... vi vet inte hur länge vi ska vara borta... Vi vet bara att vi ska låta vägarna leda oss dit dem vill och se till att bli lyckliga på vägen.
Telefonera mera
I en kort sekund tänker jag faktiskt resa mig upp, gå upp för trappan och svara men jag kommer över detta snabbt. Jag tänker inte svara. 99% av alla som faktiskt ringer hem till oss, är telefonförsäljare, elever till mamma eller någon av deras bekanta. Det är aldrig telefon till mig. Och eftersom jag är ensam hemma finns det alltså ingen anledning att svara, om de vill få tag på just mig, kan de ringa min mobil.
Oftast låter det så här vid de få tillfällen jag svarar:
-Hej det är Isabelle
-Heeej jag heter blablablablablablablabla och kommer från blablablabla och ringer för att blablabla som är bra för blablablabla (5minuter senare:) har du Birgitta hemma?
Då hör man mamma viska Försäljare? Inte hemma!
-Nej tyvärr hon är inte hemma just nu.
-JAHA okej när kommer hon då? Imorgon? Okej. Har hon någon mobiltelefon? (de tror inte på mobiltelefoner heller) Inte det? okej. Kan jag nå henne på hennes arbete? Ingen bra idé okej, då återkommer jag en annan dag. Heeeejdå.
-Hej.
Telefonförsäljare - Hur tusan står ni ut med er själva?
Friday lovely friday
Sedan drog vi vidare till Tivoli och en helvetisk kö som vi trängde oss i, snabbt och lätt. Herrarna bakom oss visste inte riktigt vad de skulle tycka om detta men kom fram till att det var okej eftersom "Vi är ju faktiskt tjejer".
Väl inne på Tivoli var det dans i vinylen (om jag inte minns helt fel dansades det en del på borden också) som gällde tills ungefär halv 1 då jag kom fram till att jag inte orkade mer och satte mig ner. Då kom Cornelia till min räddning, drog upp mig och beställde en shot till mig, sen var allt som det skulle igen och vi bestämde oss av någon underlig anledning att vi skulle upp på r'nb scenen och dansa som om vi älskade r'nb mest i världen (vilket absolut inte är fallet) så där står vi och skakar på våra rumpor som om vi aldrig gjort annat (detta var riktigt roligt, du borde, om du som jag inte tål r'nb, pröva). Efter en till shot styrde vi våra steg tillbaka till vinylen och där hittade jag alla som bodde i min närhet på roskilde så där dansade vi tills jag var tvungen att bege mig till sista bussen hem.
På denna bussen hittade jag Adam och vi lovade att den som vaknade först i Glumslöv skulle hämta den andra personen, jag somnade redan i ramlösa och vaknade upp till ljudet av ålabodsvägen och klampade hem.
Nu, fortfarande i gårdagens klädsel, ska jag bege mig in till Helsingborg igen och till Sandy för att laga mat till henne, lisart och Emelie.
Adjö.
Dansa efter min pipa
Annars? Just nu är jag väldigt nöjd. Med allt. Livet är fint. Imorgon kommer Sandy, Anna och Lycke hem, detta ska firas med tjejmiddag och utgång. Jag känner på mig att vi kommer vara 3 meter över marken hela kvällen/natten/morgonen imorgon. Ni kommer också känna det.
Jag känner också att jag vill lyfta av hatten för Thomas Öberg. En man av hög klass!
Så här inledde han en spelning i England (tror jag):
"Ja, God afton! Jag måste ta reda på en sak, jag vill veta hur många svenskar det är här, alla som är svenskar gör sig till känna! Okej så håll käften nu, ta ner händerna, det är bra.
Just for you english folks here, let me see your hands.. ya.. okey. I'm gonna speak Swedish so you know that you paid for the real thing you know. But when something important.. when something really important happens I'll let you know in English okey, it's a deal. Det här är Bob hund! this is really important. This is Bob Hund! Och vi är de enda som kan säga det. We are the only ones who can say that!"
Bussfan
Idag var jag stressad så jag hann inte ut förän 07:25. Då står bussen där, folk går på, allt är som vanligt. När jag är 3 meter från dörrarna så stängs dem rakt framför näsan på mig och bussen kör iväg.
Detta var desutom extrabussen vilket betyder att den "riktiga" gått innan det.
Det är alltså inte jag som missade bussen, bussen missade mig.
Och detta är en väldigt dålig början på min dag. Nu måste jag gå till tåget och sedan gå från knutpunkten.
Det är inte bra att röra på sig, kondition är livsfarligt .
I've got favorite places
Våga vägra bara bröst!
När jag absolut inte har något bättre för mig, klickar jag in på aftonbladet.se och läser lite "nyheter". Denna gången kunde man läsa om en förening eller liknande som kallar sig Bara bröst. "Vårt mål är att väcka debatt om de oskrivna sociala och kulturella regler som sexualiserar och diskriminerar kvinnokroppen."
De tycker att de ska få bada barbröstade på badhus eftersom män får detta och då vore det ju orättvist om inte vi får det... blabla.. inte jämställt...blabla...
Jag blir upprörd när jag läser detta. Ja, killar visar sina bröst när de badar men det är ju för att de inte har några och det hade varit enbart löjligt att de också skulle springa runt i bikiniöverdelar bara för att vi gör det. Jag hade inte velat leva i en 100% jämställd värld där män och kvinnor ser likadana ut bara för att det ska vara rättvist. Jag gillar att det är skillnader på män och kvinnor och då talar jag inte om löner osv. utan om våra kroppar och utseenden.
Hur intressanta hade bröst varit tror ni om vi skulle jämställa dem med männens? Om tio år hade det varit lika kul att se ett par bröst som det är att se någons panna. Ni kanske gillar tanken på att vara osexualiserade och att era män skiter i era bröst men det förstår ni! det gör inte jag. Jag vill vara sexig. Jag vill ha spännande kroppsdelar på min kropp som man endast får ta del av om man kommer riktigt, riktigt nära.
Mäns bröst är fullständigt osexualiserade. Och vi tänder inte på dem. Tycker inte att de är intressanta. Är det erat mål? Att våra bröst ska bli ointressanta? Vi alla vet att det vi inte får se - det vill vi se. Det vi inte får röra - det vill vi röra. Förstör inte denna spänning.
Våga inte förvandla kvinnors underbara kroppar till något jämställt ointressant trams.
Fear of the dark
När man gick i förskolan kanske man kunde svara balett på tisdagar, piano på onsdagar och blockflöjt på torsdagar. Men nu är jag 18 år. Jag sitter vid datorn, jag kollar på tv, jag äter, umgås med mina kära vänner och pussar på min pojkvän. Inga hobbys. Sluta nu och fråga det. Idag köpte jag iofs ett träningskort, så okej, jag kan börja svarar "tränar" istället för att jag kollar på tv.
Saken jag skulle komma till var att jag kollade på NCIS, då mamma och pappar åker till helsingborg. Genast blir det lite mörkare ute, alla ljud omringar mig och jag vågar inte kolla ut genom fönstret eftersom det med all säkerhet står någon där.
Jag kan inte vara ensam och är oerhört lättskrämd. Och det är ett stort problem som jag börjar bli trött på. Filip säger att jag ska öva genom att springa ett varv runt huset när det är mörkt ute. Jag tvivlar starkt på att det vore något för mig alltså... mitt hjärta hade dunkat så fort att det förmodligen hoppat ur min bröstkorg.
Man kan ju vara lite rädd för mörker, men jag är verkligen rädd på riktigt. Vad tusan gör man åt det?
Stars when you shine, you know how I feel!
Idag har jag även lyckats ta första steget på den långa resan som kallas börja träna. Jag har nämligen hört mig för på två olika gym om priser och mitt mål är att jag ska träna mitt första pass denna veckan. Det här är stort mina vänner! Men jag ska inte ropa hej förrän jag rott i land eller vad man säger.
Har ni lagt märke till att man ser olika ut i olika provrum? I vissa provrum känner man sig snyggast i hela världen. T.ex. på carlings på kullagatan. Men vissa har ett ljus som får en att stirra på sin egen spegelbild och tänka herregud. Ser jag ut så? Ett exempel på ett sådant provrum finns på Gina Tricot på kullagatan. Och jag gjorde misstaget att gå in där idag. 10 minuter senare gick jag ut rejält nedstämd så jag svängde in på H&M för att för ge självförtoendet en kick.
Styrde mina steg mot underklädesavdelningen och gick sedan och plockade åt mig snygga underkläder i alla möjliga modeller och färger. (Detta är det bästa tipset som finns om man behöver ökat självförtroende snabbt).
250 kronor fattigare men ack så mycket sexigare och gladare vandrade jag sedan vidare till bussen där jag somnade tryggt med Muse's feeling good i öronen.
Alltid ska det handla om pengar
Hejdå Berghs, hej vem vill bli miljonär.
Ska man bli AD på andra sidan jorden?
Vad är det man säger? Sikta mot stjärnorna och landa i trätopparna.