
Jag vaknar stilla upp av att jag sakta guppar, åt höger och åt vänster, som i en vagga. Jag öppnar inte mina ögon än utan drar upp mina slitna jeans till knäna. Drar benen över kanten på båten så att mina tår precis nuddar vattenytan. "Frukost?" säger någon av främmande karaktär som ligger brevid mig på samma sätt, samtidigt som denna person skär upp en stor färsk annanas och ger mig ena halvan. Jag mumlar något till svar och fortsätter låta havet gunga mig. Min vän undrar om jag vet vilken dag det är idag. "Ingen aning" svarar jag och ler.
Det spelar ingen roll längre. Min vän reser sig upp, klär av sig naken och hoppar i det turkosa vattnet så att hela båten gungar till och jag tappar min annanas. "Kom igen nu! vi har ännu en dag att ta vara på!" skriker han (det känns bäst att det är en han) till mig, varpå jag drar av mig mina kläder och hoppar i. Tillsammans simmar vi in till stranden igen, skyddar våra nakna kroppar med våra händer när vi springer upp för stranden till vår bongalow där vi spenderat den senaste månaden. Alla bongalows brevid oss tillhör våra vänner och idag ska vi hyra mopeder och åka någonstans. Vi vet inte vart... vet inte hur... vi vet inte hur länge vi ska vara borta... Vi vet bara att vi ska låta vägarna leda oss dit dem vill och se till att bli lyckliga på vägen.