När han fick oss så lätt
Plötsligt börjar Håkans falska men ack så finna stämma sjunga i mina högtalare och hela min kropp fylls av glädje och minnen och ja, Håkan helt enkelt. Varje liten låt av denna man har man fina och ofina minnen av. Antingen vet ni nu precis vad jag pratar om eller så sitter ni och fnyser och hävdar att Håkan inte kan sjunga, ni i andre kategorin: tyck ni så, ni vet inte vad ni går miste om.
Jag slungas rätt in i en fullkomligt galen oktobernatt förra året, i halmstad, med Louise. Kvällen började förväntansfullt i Lovisas kök. Vi snapsade något rosa som smakade jordgubb. I nästa sekund stod vi på ett halvfult Diezel och framför oss klev Håkan upp på scenen till allas jubel. Han satte igång och började röra benen på ett så speciellt sätt som bara han gör, genast gjorde hela publiken likadant och vi kunde inte sluta dansa.
Så där stod vi, lyckliga som få och genomsvettiga från topp till tå. Håkan satt ner på scenen och sjöng "Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt" vi sjöng med. Elektriciteten där inne var så hög att en tjej svimmade. Stämningen var oförklarlig och efteråt la vi oss på asfalten och stirrade upp i himlen och konstaterade att det här: det här är livet.
Sedan gjorde vi halmstads gator osäkra och livet smakade jordgubb.
Fullkomligt underbart. Kvällen i Halmstad var inte som någon annan kväll någonstans. Vi dansa, dansa, dans. Kommer du ihåg det hålet i mitten av publiken som bildades.. och där, stod du och jag! Under och efter den konserten hade jag energin att springa 3765 varv runt jorden om inte många fler. HO, det var allt en upplevelse. EN UNDERBAR SÅDAN.
Jag tillhör nog kategorin som inte tycker att han sjunger särskilt bra men som ändå kan lyssna på denna göteborgare.
Jag gillar att diezel var lite halvfult.. :) Jag gillar även något du sa i dina nyare inlägg men vad det var minns jag inte. jag antar att det kanske var allt eller det mesta :)
Och jag gillar dig! :)
