Fredagens höjdpunkt
Vi trotsade regnet och åkte till Liseberg. Efter att vi slängt oss ut och in ur alla farliga karuseller utroppar någon: "Vi åker farfars bilar!" och genast förvandlades vi till små fyraåringar i en godisaffär.
(för er som inte vet är farfars bilar små gammaldags bilar som åker i en liten bana på en räls, man behöver alltså inte göra annat än att sitta och åka med)
Jag och Filip åkte iväg först i vår bil, därefter kom Adam och Marcus (?) och sist kom Sandy som satt själv i en bil. Med skräck i hela ansiktet ropar Sandy till mig och Filip "MÅSTE MAN STYRA SJÄLV?" "JA!" ropar Filip tillbaka då Sandy genast greppar händerna om ratten och svänger allt vad hon orkar för att inte köra av rälsen. Filip och jag gapskrattar och Sandy tittar på oss som ett stort frågetecken "MEN! vad är det?" ropar hon till oss samtidigt som hon snurrar på ratten för att komma runt i nästa sväng.
Detta fortsätter i ca. 5 minuter samtidigt som jag och Filip nästan gråter av skratt.
Tack kära Sandy!
(för er som inte vet är farfars bilar små gammaldags bilar som åker i en liten bana på en räls, man behöver alltså inte göra annat än att sitta och åka med)
Jag och Filip åkte iväg först i vår bil, därefter kom Adam och Marcus (?) och sist kom Sandy som satt själv i en bil. Med skräck i hela ansiktet ropar Sandy till mig och Filip "MÅSTE MAN STYRA SJÄLV?" "JA!" ropar Filip tillbaka då Sandy genast greppar händerna om ratten och svänger allt vad hon orkar för att inte köra av rälsen. Filip och jag gapskrattar och Sandy tittar på oss som ett stort frågetecken "MEN! vad är det?" ropar hon till oss samtidigt som hon snurrar på ratten för att komma runt i nästa sväng.
Detta fortsätter i ca. 5 minuter samtidigt som jag och Filip nästan gråter av skratt.
Tack kära Sandy!
Kommentarer
Postat av: Filip
Vote for Pedro
Trackback
