bebelle

Kom på en sak jag måste skriva till er som läser Filips blogg.
Han har nämligen skrivit att jag dök upp utanför hans dörr dagen han klarade uppskrivningen med en tårta i handen, men att jag inte var klädd i underkläder och att han inte fick äta den från min kropp. Man skulle alltså kunna tolka detta som att jag struntat i våran deal eller bara gjort 1/3 av den. Filip får mig att framstå som en banger!

Så kära läsare, självklart ska jag genomföra min del av dealen. Men den kvällen hade vi inte inhandlat dessa underkläder än och jag ville ändå fira Filip med tårta, så ja, skyll eran besvikelse på Filips missledande inlägg och vänta spänt på den riktiga utvärderingen ;)

puss på er.

Igår hade jag, lisa, my, sandy och filip en liten men ack så trevlig pubrunda! Vi pratade ganska oavbrutet om sex, klämde på bröst och delade saliv, en helt vanlig kväll med tjejerna (och filip) alltså. PL13 är ett ställe som jag numera älskar, just för att halva deras vägg är prydd av Brian Malko, de spelar musik med Placebo och visar även livekonserter med Placebo. Kan det bli bättre?

Idag bär det av till min sommarstuga i bohuslän med sandy, filip, jacob och oscar (som förövrigt klarade sin uppskrivning idag, GRATTIS!). Oscar kom förövrigt till mig innan och lämnade sina saker som bestod av en smockfull väska, ett flak öl och 3 sällskapsspel. Behöver jag säga vad vi ska göra?

So long suckers!

Kenneth (vår svensklärare) har skrivit om mig och Adam på hans blogg (www.ohmybirds.blogspot.com). Förmodligen efter vårat trevliga samtal om drömmer förra veckan...

"Den senaste tiden har jag haft många märkliga fågeldrömmar. Dock inte lika märkliga som Isabelles (Kvitti Kvitt Filip) eller Adams (Kvitti Kvitt Kitti)!"

Förövrigt kom jag på en sak till jag är skit bra på: Att baka tårtor. Fröken Sjöholm och fröken Haraldsson kan instämma!
Filip tyckte att jag kunde bli en het sekreterare. Som bjuder cheferna på tårtor? JAJAJA! det kan jag nog bli rik på!

Min käre pojkvän klarade idag sin uppskrivning, GRATTIS!

Det blir alltså han, som vann vår deal.
Jag kommer alltså inte få se honom baka en tårta till mig i små spetstrosor eftersom det är jag som ska göra detta åt honom.

Det hade varit ett sant nöje och jag kan inte göra annat än att beklaga min sorg över att jag förmodligen aldrig kommer få skratta åt den synen. Men jag får ju snart en pojkvän med bil och det är ju inte fy&skam det heller...

Om jag inte är värdelös på något, så är jag helt okej. Men aldrig skitbra. Under mina år har jag provat på massor av saker för att försöka hitta mitt kall i livet. Gick på fotboll några gånger tills jag upptäckte hur tråkigt det var att sparka på en boll fram och tillbaka i en halv evighet. Dansade ballett i ett par år men gav upp för att det inte var värt att betala pengar för att springa runt i en på tok för tight rosa dräkt och se dum ut. Sen har jag även gått på sång, sjungit i kör, spelat gitarr, gått på bild,  spelat piano och alla flöjter du kan tänka dig.

Om jag blev något vidare bra på något? Jadå! Blockflöjten och jag kom bra överens men jag trivdes inte lika bra med töntfaktorn så det blev också ett projekt jag la på hyllan.

Robin sa idag att jag är bra på att vara ödmjuk. Lite fint så där men det tjänar man inga pengar på.
Själv kan jag bara komma på att jag är skit bra på att planera, skriva listor och styra upp saker och ting. Som fröken Sjöholm sa: "Det är så skönt att göra avancerade saker med dig för man behöver aldrig tänka på någonting eftersom man vet att du redan tänkt på allt".  Samtidigt får jag rätt mycket skit för denna egenskap då folk nuförtiden ska "chilla" hela tiden och vägra tänka på någonting för det vore ju livsfarligt att vara lite ospontan.

Jag älskar att planera, hur ironiskt det än är.  Men tro inte att  jag inte älskar att göra spontana saker för det.  För i grund och botten är det alltid det spontana man gör som blir roligast.

När jag inte tänkt på något får det ibland motsatt effekt. Folk kan titta på mig med hööööjda ögonbryn och säga lite surt: "Men va? jaha, hur ska vi göra nu då. Jag trodde du redan hade tänkt på allt".

Känns som jag borde runda av och det jag egentligen vill komma fram till är:
vad kan jag ha för yrke, hur kan jag tjäna pengar på min förmåga att planera och strukturera?

Till er som tänkte: "Ha! visst! hon kommer baka kakan" när ni läste förra inlägget hade jag bara tänkt säga:

JAG KLARADE DET! JAG POWERWALKADE I 40 MINUTER! IN YOUR FACE!

Till er som nu tänker att det var ju inte så lång tid tänkte jag säga, nej, det kanske det inte var. Det gick lysande i 30 minuter, sen kom mina x antal blåsor och skoskav efter fredagens höga klackar och sa hej. Så de sista tio minuterna gick jag som om jag hade bajsat på mig hem igen.

Till alla kära läsare som trodde på mig hela vägen tänkte jag ge ett låttips som fick mig att röra på benen som aldrig förr:

The isley Brothers - Shout (många som har gjort den men jag tror dessa är de ursprungliga)

om cirkus 10 minuter ska jag ut och powerwalka.
Ja, ni hörde rätt.
Jag ska alltså träna, röra på fläsket.
Om jag efter detta lider av ren utmattning och därför inte kommer kunna röra på mig den närmsta veckan kan ni väl hälsa lärarna just detta: jag har tränat och kan tyvärr inte komma till skolan.
Wish me luck, nu ska jag gå innan jag ångrar mig eller får för mig att baka en kaka.

Au revoir.

Det finns låtar som kan få en på lysande humör på 0,32 sekunder. Oftast är låtarna rätt gamla och kanske lite "pinsamma". Och nu menar jag inte vilket låt som helst utan de låtarna som får en att känna som om man är on the top of the world.

Man sitter och hänger lite, klickar runt på Internet, gör inget speciellt...
Plötsligt hör man ett intro på just en sådan låt och genast går det ett lyckorus genom hela kroppen.
I mitt fall börjar jag gunga lite försiktigt på höfterna, därefter sluter sig hela överkroppen in, samtidigt som ett lurigt leende sprids över hela mitt ansikte.

Känner ni igen er?

Hur som helst älskar jag den känslan,
så jag tror att jag ska lyssna på "Ice ice baby" en gång till.

Om du någon gång skulle få för dig att mysa till det lite med någon vid en tågstation och försöker räkna ut när nästa tåg kommer så ni inte blir påkomna, tänk då inte bara på att det går av folk från det kommande tåget utan det kan ju faktiskt komma folk som ska med detta tåget också, och de kommer vanligtvis lite innan, alltså kan det vara lämpligt att sluta en tio minuter INNAN tåget kommer.

Vi glömde nämligen tänka på detta idag.

Kvinnan som plötsligt dök upp brevid oss var sannerligen duktig på att spela oberörd och lugnt gå därifrån igen.

Bra där, fint där.

Det finns några saker jag inte står ut med, eller förstår. Innan tillhörde rökning en sådan sak, och jag kunde helt enkelt inte låta bli att hålla föredrag varje gång någon rökte. Nu har jag släppt det och förstår att det kan finnas underbara människor bakom en cigarett och ja, jag lägger mig inte i folks rökning längre.

Men en sak har jag mycket svårt att förstå. Varför i hela världens namn kan man ens tänka tanken att sätta på sin mp3 i mobilen, på högsta volym, i en full buss och låta hela bussen sitta och lyssna på ens musik?
Konstigt nog lyckas dessa personer också alltid ha värdelös musiksmak. Om någon av ni läsare gör så här, snälla förklara för mig hur ni resonerar.

Jag och mina vänner har många gånger fantiserat med tanken att någon gång släpa med sig en gigantisk högtalare in på bussen, och sätta den på sätet brevid sig och därefter sätta på musik (gärna något extremt som typ Rammstein) och sen sitta där oberörd och låta ens musik överrösta alla andras små mp3 så att det kanske går upp ett ljus för dem. Ibland måste ondska utrotas med ondska!

Jag pratade i telefon med Filip nyss. Mitt uppe i mitt berättade börjar han plötsligt skratta.
"Filip? lyssnar du inte på vad jag säger?"
"jo det är klart jag gör!"
"vad sa jag då?"
"eh... jag lyssnade men kanske inte på allt".
Sen börjar det skrattas igen i bakgrunden.
"Kan du inte ringa när du har tid att lyssna istället?"
"jo, ringer sen, pusspuss!"
"mmmm"

Okej. Jag tar tillbaka allt jag sa om att det inte skulle bli kul att jobba ikväll,
för jävlar, så här kul har jag inte haft en tisdagskväll, på väldigt väldigt länge!

Jag är nu servitrislärling och jag har idag (nästan) lärt mig balansera tre tallrikar på en arm. Jag har lärt mig duka finfint och hälla upp vin finfint, även fast en del lyckades hamna över min vita skjorta "fan vad du ser ut!" var chefens kommentar till detta och därefter började han gapskratta "så länge du inte häller en flaska över någon annan".

Att stå och snacka skit om högsta hönsen samtidigt som man dansar och sjunger med i låtarna på radion med kockar, är klart underskattat.

Att säga "vad är det?" till en grön mystiskt grej var det bästa jag gjort idag för då blev de fart på kockarna som genast tyckte att jag skulle smaka på alla deras läckerheter (och jag tackar ju aldrig nej till mat). Med en gaffel framför munnen på mig säger de: "smaka detta! antingen hatar du det eller så älskar du det". Jag älskade det och de konstaterade att jag var en kvinna med mycket god smak!


"vad vill ni ha att dricka?"
"så mycket som möjligt för så lite som möjligt!"

Sov gott!

Jag har länge varit tveksam på vilken sida jag står i frågan om dödsstraff. Idag på religions lektionen hade vi långa och heta diskussioner i detta ämne och ju längre vi kom ju mer klarnade allt upp för mig och jag kunde äntligen ta ställning: Jag är emot dödsstraff, i alla fall. Jag lyckades även få en ny syn på svenska fängelser vilket jag aldrig trodde att jag skulle få och förstår slutligen hur de tänker trots att jag fortfarande tycker att vissa personer bör ruttna i ett trångt hål. De om de.

På rasten klampade jag in hos kenneth när några var mitt uppe i att analysera drömmar med honom, givetvis slog jag mig också ner och delade med mig av mina oändliga sexdrömmar. Kenneth hade tyvärr inget klokt svar på varför jag envisas med att drömma sexdrömmar om alla jag känner (känn dig träffad!) men han var noga med att berätta att jag nog inte ska berätta om dem för Filip, så Filip, tar du åt dig av mina sexdrömmar? på riktigt?

Jag berättade även om en av de absolut roligaste drömmar jag hört. Det är min käre vän Harald som står för drömmandet. Hon drömde att hon satt i klassrummet då korvar som var länkade i varandra plötsligt började växa ut ur hennes byxor, och då talar vi inte om en korv utan massor med korvar. Harald blev alldeles förskräckt och försökte håva in korvarna igen men då inget fungerade kom hon på den utmärkta idén att ringa mig!

-Isabelle! det växer korvar ut från mina byxor, vad ska jag göra?
-Louise, det är ingen fara. Du behöver bara äta en stol.

Med de kloka orden avslutar jag och lär tyvärr inte skriva mer idag eftersom jag ska jobba ikväll. 17:00-22:00 på Örenäs, fina pengar! Adjökens.

Hur många gånger har du inte, eller hört någon annan, klaga på att man alltid får för lite glasyr på morotskakan? Eller har du kanske skådat när din vän (eller du själv) suttit och skrapat av glasyren och ätit bara den med motiveringen "det är ju det som är godast på hela kakan". Detta var iallafall standard repliker för mig fram till den vackra dag då jag och min käre vän Peggie besökte Waynes i Malmö. Denna läckerbiten låg och väntade på mig där inne och givetvis kunde jag inte motså,
den är lite mer som glasyr med morotskaka.
Varför ser de inte alltid ut så här för?

Träning. Det finns inte många ord som ger mig lika mycket ångest som detta. Det klingar väldigt negativt i öronen och jag blir genast påmind om den senaste kakan jag tryckte i mig samt hur längesen det var jag faktiskt gick och tränade. Vad kan det vara? 1 - 1½ år sedan? Tro mig! Jag är inte stålt över dessa siffror.

Att äta mer kakor än kakmonstret själv, samtidigt som man aldrig, och då menar jag aldrig, tränar är inte en jätte lyckad kombination. Så! därför beslutade jag mig idag en gång för alla att nu ska jag köpa ett sånt där förbaskat träningskort. Stolt över min nyfunna motivation kollar jag upp priserna : SJUHUNDRAFEMTIO KRONOR! för ett tioklipps kort! Det är ju löjligt. Eller är det normalpris? jag är rätt ny på dessa områden.

Kosta vad det kosta vill, nu ska jag ta upp kampen mot mina "kärlekshandtag" som det så fint heter.

Bloggar som är för bra för att missas:

http://killing-zoe.blogspot.com/
"Jag super, jag knullar, jag skriver. Alltså finns jag."

http://bridgetigen.blogspot.com/
En Svensk Bridget helt enkelt.

http://saintkildaroad.blogspot.com/
Silverfisken.  Det här är länken till hans gamla blogg för att den nya inte är lika bra, enligt mig.
Om du vill skratta gott åt denne mans underbara texter ska du gå klicka på länken, gå till spalten till höger på sidan som heter "oldies but goldies" och läsa inläggen där. De är prisvärda!

http://my.webblogg.se/
My i min klass, skriver så bra så bra så bra.

http://blogg.aftonbladet.se/14002
http://www.stureplan.se/frame.php?main=/blogs/katrin/
http://www.schulmangruppen.se/schulmania/

Alex, Katrin & Calle Schulman. Åh, var börjar man? You just got to love the Schulmans!

Jag och Filip har just gjort en deal angående hans körkort (han har uppskrivning snart)
OM han klarar det, får han välja ut underkläder till mig som jag ska ha på mig samtidigt som jag gör en tårta till honom som han kanske inte kommer äta från en tallrik.
OM han inte klarar det, är det jag som väljer underkläder till honom och han som bakar till mig.

Plötsligt är det ingen större fara om han skulle misslyckas!

Vi trotsade regnet och åkte till Liseberg.  Efter att vi slängt oss ut och in ur alla farliga karuseller utroppar någon: "Vi åker farfars bilar!" och genast förvandlades vi till små fyraåringar i en godisaffär.

(för er som inte vet är farfars bilar små gammaldags bilar som åker i en liten bana på en räls, man behöver alltså inte göra annat än att sitta och åka med)

Jag och Filip åkte iväg först i vår bil, därefter kom Adam och Marcus (?) och sist kom Sandy som satt själv i en bil. Med skräck i hela ansiktet  ropar Sandy till mig och Filip "MÅSTE MAN STYRA SJÄLV?" "JA!" ropar Filip tillbaka då Sandy genast greppar händerna om ratten och svänger allt vad hon orkar för att inte köra av rälsen. Filip och jag gapskrattar och Sandy tittar på oss som ett stort frågetecken "MEN! vad är det?" ropar hon till oss samtidigt som hon snurrar på ratten för att komma runt i nästa sväng.

Detta fortsätter i ca. 5 minuter samtidigt som jag och Filip nästan gråter av skratt.

Tack kära Sandy!

Mannen som uppger sig vara min pojkvän (www.wagger.blogg.se) har nyligen publicerat ett rykte som jag genast måste ta död på. Han påstår att jag skulle kalla honom Baby Snurr? påhitt! Det är nämligen så att han själv hittat på detta smeknamn och då det inte är så manligt vågar han inte stå för det utan utgör mig till boven i detta drama.

Filip! väl rutet.