bebelle

Ibland blir jag lite arg på silverfisken. Hur tusan bär han sig åt för att sitta där på andra sidan jorden och sätta ord på det jag känner tycker och vill? Jag känner igen mig så mycket i honom. Hans ord och hans liv liksom lägger fler pusselbitar i mitt pussel (om ni förstår) och gör så att jag kan se konturerna lite bättre. Han skrev nyss ett inlägg som heter "Vid sidan om världen" och jag sitter här och suckar och stånkar när jag läser för det är ju så jag känner, det är så jag vill ha det, det är den vägen jag vill gå, det är där jag vill vara om tio år.

Jag nästan uppmunar er att läsa hans inlägg "Vid sidan om världen". Speciellt My och Sandy eftersom vi pratar om liknade saker hela dagarna. Ni hittar det här: http://metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.394

"För trots att vi slösade bort våra liv har jag aldrig känt mig mer levande än jag gjorde då tillsammans med mina "trasiga" vänner. Tillsammans levde vi vid sidan om den riktiga världen.

Det var vi och ingenting.

Men det var i alla fall vi".